Notes from the North

Swedish for Existentialists - Lesson 2

2012-01-27T11:08:00.005+01:00

Jag har panikångest.

IPA - jɑː hɑːr pan'iːk'åŋɛst

I'm having a panic attack.

Swedish for Existentialists - Lesson 1

2012-01-19T12:38:00.004+01:00

In these lessons, Swedish for Existentialists, I'll teach you how to utter your inner gloom with everyday Swedish sayings. Keep an eye out for more.

Lesson 1

Ibland blir man trött på sig själv.

Sometimes you get tired of yourself.

Njál's Saga - a brooding

2012-01-11T11:31:00.008+01:00

Reading Njál's saga, I find the tales a great weave for thinking about story structure, reviewing political leanings, and understanding power.

As I wrote to a friend: I find the saga thrilling and comical as well. In its pith I've found existential rootstocks that crop up in ancient Iceland as well as in classical America, which in turn remind me of the Icelanders I've known - a folk not cwite Scandinavian yet not cwite New World. And my thoughts cross over to Americans too, giving them greater heed for their mindset and deeds, which the yielding and life-spurning masses of Europe resentfully nip at.

Spirit and strength drive the saga. The more I read the more it reminds me of Wild West literature and comics than Dark Age Germanic literature. I remember the overdrawn rehash of Cormac McCarthy's words about modern European literature: that he doesn't think it literature as it's not about life and death - it's tied up with form-experiment rather than content. This makes me think of the unfolding of the Western World: the USA is the young, driving, and forward-looking nation whose continued strength the West stands upon; and Europe has become the decadent and demented nation - a weakened old man who's drawn away from the world and hides with a thousand years of culture in his castle-library while spending his days looking out over the Rhine and comforting himself, all through his uncomfortable retirement, with ideas and motives that have been severed from reality and spirit.

Tuppdagg - Sture Dahlström

2011-12-29T14:41:00.005+01:00

Tuppdagg by Sture Dahlström

My rating: 3 of 5 stars

Dahlström ger intrycket av att ha varit en livsnjutare. Boken är en kort roman om Svenne Spjuth, en ung arbetarklassjazzgitarrist och blivande författare som är med om surrealistiska kärlekshistorier och dekandenta jazzeskapader i overkliga norrländska miljöer på 40-talet. Att boken plötsligt tar slut är en svaghet (därför 3 stjärnor: från 4 I really liked it i början till I liked it och förväntade mig mer på slutet). Författarens skildringar är krutpaket av bildspråk och grovheter som brister ut i drömlika jazzsolo-utsvävningar. En häftig berättelse om en självöverskattande ung artist, hans livskraft, hans kärleksmöten och de första krockarna mellan hans hugskott och verkligheten.

View all my reviews
Adlibris - Tuppdagg

Full sysselsättning - Pontus Lundkvist

2011-12-17T19:38:00.003+01:00

Full sysselsättning by Pontus Lundkvist

My rating: 4 of 5 stars

Riktigt bra. 134 sidor, 134+ samtida porträtt som tyder på att allmän rösträtt varit en urusel sak.

View all my reviews adlibris

Drømmeren – The Dreamer

2011-12-14T12:45:00.003+01:00

by Halfdan Egedius

Showing a sullen, blackclad, Thorleiv Stadskleiv – an ethusiast of the supernatural – Egedius heeds death, insight, and second sight.

Looking at or slightly beyond the light slung through the window on the floor before him (mark: both insight and second sight see only indirectly), the Dreamer has no worries about comfortable posture and organized furniture – no worries of this world.

The seeming lack of embers in the hearth as well as the lack natural things, tell that the dwelling stands beyond or aside of time. In this deadroom, I see a selfscattered misbeing, I see an unawareness of both the now and belonging.

I think of the black masses that crowd worldcities today. I try to reckon the dozens of billions of hours spent indoors by man each day. I think of man's growing need to consume amusement and distraction. I see not only brooding insight, but also this time's deeply imbedded breach between self and world.

Painting woeful creativity, and woeful creativity itself, are not new. However I think they both may be particularly contemporary and typically modern. That is to say, they mark the hunched and rational withdrawl of the self, the break from work with and in nature.

We are living through a stopgap, a shift – 'tmaybe we need more insight, more thought, a greater rift between ourselves and nature, to come to the next time and to become modern again.

Alltings mått - Helena Granström

2011-12-07T17:14:00.002+01:00

A hard review. Hard for the author and for myself to publish.

Alltings mått by Helena Granström

My rating: 1 of 5 stars

Själveftergivet svammel inlindat i moderiktiga (och ibland klockrena) tankebanor inlindade i poetiska floskler som framkallar ett intellektuellt och narrativt missfall. Var är Alan Sokal när man behöver honom? Eller är det så att författaren försökt skapa en svensk Sokal-affär?

View all my reviews
adlibris

Harm - en samtidsroman

2011-12-02T16:00:00.012+01:00

urtext förlag has now released my novel Harm, which is available in Swedish bookstores or through urtext's widget. Those of you who don't speak Swedish may find something odd about this book: I wrote it in Swedish.

Cover text: A young bohemian and his friends roam around on the streets Skövde. Agonized by society, they want to leave the provincial town, but the ill spirit of Skövde keeps them there and warps their radical dreams. Harm is a story about a spoiled generation, about global migration and the feelings of powerlessness it creates, and about why cunning people call grapes "sour".

På svenska: En ung bohem och hans vänner irrar runt på Skövdes gator och våndas över samtiden. De vill ta sig ifrån den västgötska slätten, men Skövdeondskan binder dem till småstan och vanställer deras radikala drömmar. Harm är historien om en bortskämd generation, om den globala folkvandringen och vanmakten den framkallar, och om varför räven alltid säger surt om rönnbären.

urtext has also recently put out Odd Takget's absurdist collection of tragi-logical minimalist poetry: Humla- och fumladikter.

Kvarteret Kolossen - Joakim Pirinen

2011-11-21T10:27:00.003+01:00

Kvarteret Kolossen by Joakim Pirinen

My rating: 4 of 5 stars

Hilarious, revolting, brilliant and disturbing...but the last 1/3 looses its edge, although even there some laughs, insights and wonderful drawings puncture the bewildered stories.

View all my reviews
adlibris

Scener från Paradiset - Ville Ranta

2011-11-10T21:16:00.004+01:00

Scener från paradiset by Ville Ranta

My rating: 5 of 5 stars

Another brilliant, well-layered and well-drawn book by Ville Ranta.

View all my reviews
adlibris

A Great Halloween/Vetrnætr to all!

2011-10-31T21:10:00.004+01:00

The papers write that Swedes have tired of Halloween, which they measure in sales, but if it so, perhaps this is a sign that the holiday is taking root like in North America, and will become something much more than an excuse to drink wrapped in a silly outfit. Raise the spirits and the trolls!

http://www.youtube.com/watch?v=LpiFmZLICgM (Trøllabundin [or Spellbound] by Eivør)

More info (Swedish):
Svenskar har tröttnat på Halloween
Jobbig helg för polisen (SvD)
Jobbig helg för polisen (DN)

Halm - Stewe Claeson

2011-10-27T12:04:00.005+02:00

Halm Claeson by Stewe Claeson

My rating: 3 of 5 stars

Halm, eller som man bäddar får man ligga. En skildring från 1200-talet och en från samtiden, båda rör sig kring Italiens intellektuella historia och resp. tids vardag. Den konstrasten skapar ett parallax synsätt som gör att bägge berättelserna ter sig etiskt tidsliga och känslomässigt otidsliga. Jag förmodar att det inte var författarens avsikt, men just den avgrund mellan den grymma medeltida vardagen och nuets vardag banaliserar större delen av samtidens kval, men också tydligare belyser hur kvaliteten på »halm« förändrats genom århundradena.

View all my reviews
adlibris

Kajana - Ville Ranta

2011-10-26T16:39:00.002+02:00

Kajana: en serieroman by Ville Ranta

My rating: 5 of 5 stars

En eftertänksam vintersaga som jag nyligen och lyckligtvis råkade upptäcka på Stadsbibliotekets uppvisningshylla i serieavdelningen. Ranta avbildar finskspråkigt 1800-tal med vacker stil, men ibland just på grund av den tappar man grepp om vad som sker. Huvudkaraktären, Elias Lönnrot, framstår som en utpräglad och kluven modern man, som finner ro varken på landbygden eller i storstan. En skön, meditativ och sinnlig skildring som rör vid rubbningarna mellan rastlöshet och bofasthet, bildning och kroppsarbete, missöden och erotik, svek och tillit. Omläsning redan på gång.

View all my reviews
adlibris

"Okända djur" av Pontus Lundkvist

2011-10-18T10:19:00.005+02:00

Okända djur by Pontus Lundkvist

My rating: 2 of 5 stars

Förutsägbart vänsterprassel, vilket dock inte betyder att boken saknar politiskt eller polemiskt berättigande. Helheten ger intrycket att författarens synsätt och missnöje utgör ett ramverk som vidmakthåller och rättfärdigar verkan av en kass uppväxt och det sorgsna utfallet av olycksbringande tonårsböjelser. Utöver detta: Efter att ha tyckt att författarens serier varit lustiga, var boken en formmässig besvikelse.

View all my reviews
adlibris

Prime Minister Reinfeldt, the Marxist

2011-09-29T10:52:00.011+02:00

In 1993, Sweden's current prime minister, Fredrik Reinfeldt, published a neoliberal pamphlet, The Sleeping Nation. It's often criticized for its amateur and inhumane views on the welfare system and the Swedish people.

One of the most oft-cwoted lines:

»Swedes are mentally handicapped and indoctrinated to believe that politicians can create and guarantee welfare.«

But no! By what sinister means would a democratic politician, the prime minister of the world's most benevolent country nonetheless, come across and dare say such a cunning thing?

I suggest that it's for reasons other than popularly believed. That is, that Reinfeldt's heartless, deceptive statements expressed in the purportedly callow and boorish pamphlet, are wrongly named. Rather they stand as stark truths gained through overcoming Sweden's trammeling, 20th century moral ideology.

Thus, sooner should the Left and all other gripers transpose their criticism, taking it to its rim:

That Swedes are mentally handicapped and indoctrinated, just as any other historical people, should be appreciated as evident.

Accordingly the problem is not the people, but the system, which is why Reinfeldt in the same pamphlet writes that welfare payments should be just high enough to keep people from starving.

They say this is cruel, but cruelty is not our concern. Rather: Does Reinfeldt's statement not miniaturize liberal capitalist oppression? Doesn't such policy keep the masses weak, but sufficiently satiated?

Hence, further transposing the criticism, Reinfeldt is wrong, but for reasons other than commonly thought. What the Left must do is keep faithful to the inner Marxism of Reinfeldt's statements. The Left must take away welfare from all those but the severely ill. They must shock those who survive on benefits into starvation, sending a jolting reminder of the fundamental animality of their oppression, bringing them to focus on their political enemies, and revolutionizing the system that has indoctrinated them, but which today only insufficiently secures social justice and economic fairness.

Cited:
Reinfeldt, Fredrik. Det sovande folket (The Sleeping Nation). 1993

Mer info:
Antonio Gibell: Den auktoritära demokratin
Moderaterna går kraftigt bakåt
Bokslut Reinfeldt (adlibris)

Think of Death 2Forget About It

2011-09-09T15:14:00.022+02:00

Just a few days after the artists installed it, the ‘Think of Death’ sign above the tunnel to Gothenburg's largest shopping center was taken down by the municipal authority Parks and Environmental Management.

Citizens and the shopping center's representatives had complained. They've said death has no place there, obviously serving the assumption that a memento mori would impede mindless profiteering and the mechanization of public space.

Like good cultural soldiers, municipal employees took the sign down. The official statement is they thought vandals had simply erected a joke. And yet, if our society could truly come to joke about death, I suspect we wouldn't purge the public sphere of its every trace.

I ran into a Christian discussing with someone who found the sign morbid. The Christian thought that death should not be pushed away, which I agreed to. However they then went off into wishful thinking, saying 'death is a result of sin, but if you're good Jesus will let you live forever.' In other words, the Christian is in on the right path, but not willing to follow it to its end. Instead he finds a wacky, self-contradictory solution to his death anxiety and quotes John 8:51: "whoever obeys my word will never see death."

First conclusions about Gothenburg's memento mori drama:

1. Reality was upset (i.e. reality broke through our lies). Ideology demanded action: remove the disturbance, return things to ‘normal’ (i.e. falsify reality).

2. Municipal representative Stanley Jonsson said: "Had we known that there was a permit for the sign, we wouldn't have taken it down." In other words, they took it down because they felt they're supposed to maintain order, not act as mindful citizens. In the words of my friend who commented on the this: "The most important thing is the permit, not the content."

3. Like I wrote in a post on Death in November 2009, a memento mori is an excellent way to make people not think of death.

4. Swedish author Harry Martinson wrote: "Nearness is death's deepest name." In a society of alienated, suppressed people, the "logical" choice is to push death away. Tänk inte på döden. Non memento mori.

Image: Taken at Stampen's Cemetery, Gothenburg, by Notes from the North

Source/info:
Konstverk plockades ner av misstag (Artwork Taken Down by Accident)
Göteborgare möter döden (Gothenburgers Meet Death)
Sinziana Ravini: Så kan konsten frigöras (In This Way Art Can Be Freed)
Omstridd skylt åter på sin plats
Ett andningshål mitt i köphetsen
Bloggen placeras i Göteborg på bloggkartan.se.
Inlägget länkas till http://intressant.se/intressant
Denial of Death - Becker

"Think of Death"

2011-09-06T09:24:00.006+02:00

A tenderhearted reminder to all readers.

Source/info:
Göteborgare möter döden (GP)

Väntan (Time-biding)

2011-08-04T10:28:00.012+02:00

When boiled down, the slop of life, particularly for Swedish city dwellers, heaps into this: väntan (time-biding).

When it's said that Swedes are well-disciplined and ready to wait in lines with nummerlappar (waiting numbers or queue tickets), they forget to mention that most of our lines are much longer and grander than what you would find at a helpdesk or a cash-register. They overlook the complicated line-systems that organize society itself.

Although these larger lines, such as those for housing, do have regulations and waiting numbers, they are frequently perverted by shady cash transactions, fraud, nepotism, racism and under-the-table contracting. Regarding this I see little difference between Sweden and the Soviet system. True, Swedes are great at upholding an appearance of just efficiency, but this hides a coarsely inefficient and oppressive bureaucratic system. On the other hand the Soviets knew nothing was just or efficient, and they weren't particularly ashamed of it. (This marks an interesting divide between the West and East: we believe in our teapot in the sky, they weren't foolish enough to convince themselves of it.)

This all points at one trait of Swedish society that I have previously tagged – a few dozen hasty bureaucrats and a half dozen of the country's richest families have tamed the people with a formal system of time-biding. The system is not limited to the public sphere, one finds it in nearly every interaction you will ever have with Swedes. (Which is why so many foreigners shut themselves off from the wearisome formality of social life with us.) But since we live in Sweden we should not admit this publicly, because as Swedes we find it exceptionally embarrassing to be seen as either double-dealing or politically incorrect.

Another word all Swedes know is väntetid (waiting time) and I can add that the Swedish word has quite an ominous tone that the English lacks. Here's a list of what obedient Swedes bide their time waiting for:

Housing lines – wait twenty years to get a rental contract in Stockholm, half a decade in Gothenburg, wait three to six years to get a student dorm in most cities.

Jobs – The old system was that new employees were the first to go, and we've kept that, but ”reformed” it by turning nearly all new employees into hourly wage-slaves who work without contracts. So without being born in the 1950's your wait for steady employment is likely to be decades long. If you're under 40 you know this as a third of you are unemployed. If you become unemployed expect on average a three month wait to get any benefits, even longer for something as simple as getting your rightful unemployment insurance. Expect at least a 13 month wait to find vocation, which most often means taking loans to go back to school, or simply being forced into a practical placement job. When you do land this ”job” expect to be forced to work for a (usually government) employer (while you get slave-wages) who has no intention of hiring you after your placement runs out.

Education – Here you can wait years to get into a program while skipping from one dead-end practical placement job to the next. During this time you study and retake the national tests to raise your grades so to climb higher into the ranking lists, thus furthering societal problems of grade inflation, over-education and even longer waiting times. Once you have your university education expect a few years to get a low-paid job (in a field that has nothing to do with what you studied).

University degree – Don't expect a graduation ceremony here – the lack of graduation ceremonies certainly reflects a telling aspect of Swedish society: never expect any compliment or reward from the government, your employer or your peers for any accomplishments, skills or excellence. From applying to take out your degree to receiving it takes 7-10 months.

Boats – Two years to get a place for you boat, five, ten, fifteen in some places. Certainly a luxury, but nonetheless.

Cars – Frequently a waiting time of six to eighteen months for your landlord to give you a parking spot to go along with your apartment.

Daycare – Most Swedish children go to daycare from about the age of one so this is particularly critical. All municipalities are obligated to provide daycare for children as soon as they turn one. The law states that from the day the parents apply, a place should be provided within four months. They take this so seriously they have guaranteed admission, but alas all too many parents know that four months is sooner the minimum.

Children – As mentioned above with insurance, if you're expecting to get your parental leave money, expect an unreasonable wait. Abortion? Expect a two week wait, which clearly can lead to complications and more red tape.

Medical care – Need to go to the doctor? Expect them to have calling hours for about sixty minutes a day, during which the phone is constantly busy. Instead write a letter. Cancer screening? Just wait 30 risky days on average for your results. Allergies? Twelve weeks for testing. Dentist? Don't expect to get an appointment for two years, if you move you may have a hard time finding a dentist at all. Expect at least three and a half months to get surgery. Organ transplants? You might as well go abroad.

Burial – Longest time allowed is two months, but the average wait is 20 days in Sweden. In Stockholm you'll have to wait 33 days. Norway and Denmark wait on average 8 days. I haven't checked the statistics but my experience tells me it's rare that Americans wait more than four days to bury their dead.

Transportation service for the disabled – If your transport even arrives to take you to work or run an errand, expect to have contacted them about it at least three weeks in advance.

Trial or court – According to the Centrum för rättvisa (Foundation for Justice), at the end of 2008, 23,000 cases had stood still for over a year, and more than 3,000 for more than three years. The EU encourages a 365 day ceiling per instance, but apparently this is difficult to go through with in a land whose system is structured on undue waiting.

Citizenship, residence permit, asylum – This could be ten years or more. This might mean that you are unemployed and interned at a low security institution that entire time. At the least expect an eight month wait without your passport, medical insurance or any legal income. According to Migrationsverket (Swedish Migration Board) the citizenship applications currently take about 15 months to process. Don't expect replies to your questions about how it's going as you wearily bide 15 months of your life most likely spent in unemployment, practical work placement or caring for the elderly, children or the handicapped.

Driver's license – Ready to take your exam and get your license for a car? Expect at least two to three month wait in major cities. For a motorcycle you can wait up to four years.

Film – Want to see the American films that are coming out? Expect that most of them will never get here (at least we have Internet). Many that do will take six months to two years to get on the big screen (this has however sped up due to the pressures from illegal downloading. In other words those two year waits from ten years ago are less frequent now). I don't even mention non-American foreign films, because the media cartel Bonnier Group owns most of the newspapers, controls most printed literature, owns at least one TV station as well as most of the movie theaters, and for some clandestine reason they make sure that almost everything you see here is American film.

Finally in Swedish the word for society is samhälle (that which is held together). In a country so fixated on equality and moral justice, I can't understand why the waiting times are only discussed as small problems in relation to boats or doctors or childcare and such. Instead waiting should be seen in full, as a mark of our social order.

As I see it this time-biding holds us together morally, but at the same it holds us apart economically. Time here is money -- Swedes who have money have plenty of time, and those who don't have plenty to wait. Waiting times are thus the mark of the Swedish särhälle (that which is held apart), and waiting times serve the same iron function as any curtain, ensuring that the people on the wrong side remain passive.

Other perspectives:
Tältaktion mot bostadsbrist
Bostadsbrist slår mot nyanlända
Kamp mot bostadsbrist
Hyresrätter ska öronmärkas för ungdomar
Stor bostadsbrist i Sverige
'Stockholm needs more housing - not fewer students'
'Avoid studying in large cities': minister
Housing shortage sinks immigrant jobs efforts
Student housing crisis 'worse than ever'
Skillnader i cancervården
Långa väntetider för abort
Långa väntetider för jobbsugna
Lång kö för cancersjuka
Jobb svårt för utbildade invandrare
"...sysselsättningsgraden även efter tio år i Sverige är i storleksordningen 60 till 65 procent, och därmed betydligt lägre än för inrikes födda. För dem som har kommit till Sverige som flyktingar var sysselsättningen närmast obetydlig de första åren efter invandringen och det tog drygt sex år innan hälften blivit sysselsatta." (pdf)
Arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare i siffror (pdf)
Väntetid: körprov (medelvärde)
Långa köer för körkortsärenden
Waiting times according at the Swedish Board of Immigration
Fortsatt långa väntetider trots nya löften från Försäkringskassan
Föräldrar som inte accepterar Försäkringskassans långa handläggningstider !
Allt fler klagomål mot Försäkringskassan
Rekordlånga köer för körkortsbesked
Västra Götalandsregionen är ett rent misslyckande
A-kassan bör ta högst en månad på sig från ansökan till utbetalning
JO - Anmälningar mot Försäkringskassan om långa handläggningstider och bristande service m.m.
Långa väntetider för abort
Vänta på abort

Also In Defense and Offense of English

2011-06-01T18:12:00.017+02:00

Like many places, Sweden borrows from English and the U.S., often only borrowing junk though, and thus supporting the prejudice that the U.S. itself is junk.

To remedy this I suggest we begin borrowing better things. Instead of phrases and phonemes that don't fit Swedish, instead of words we already have words for, instead of idioms we've misunderstood and wrongly use, let us borrow the present continuous tense. [1]

With the present continuous tense Swedes could better express ongoing processes, instead of so frequently relying on analytical constructions with adverbs and other verb modifiers. Having only the present simple tense, Swedes must state what a present happens, which they can reveal as a continuous process only by tacking an imprecise modifier to comment on the verb. In English, with the present continuous tense, and awareness of what is happening and can be happening at all times or ongoing beyond our regular sense of time, can be achieved by using a smart grammatical structure called the present continuous tense.

So if we do insist on mixing our Swedish with English, may we insist on something beautifully alien and hopefully intelligent, something that would reach below our superficial contact with English and its most timely and gaudy expressions. Let us borrow a grammatical structure that enriches our language as well as our worldview. Let us borrow something that our language deprives us of the ability to directly observe. With the present continuous tense in Swedish we could focus on what is happening, rather than focusing on what happens.

Note:
[1] "phrases and phonemes that don't fit Swedish": mejla (to email someone) and Frankensteinian words like hårspray (hairspray), partaj (party), okaya (to accept), fejka (to fake) and grapefrukt (grapefruit)
"words we already have words for": fejs (ansikte; face), backslash (bakåtstreck), chatta (to chat; snacka, småprata), raid (räd), betta på ett objekt [*shudder] (to bet on smth; bjuda på ett föremål, slå vad), replya (to reply; svara), allround (allsidig), partya (to party; festa, svira, supa), approach (synsätt, tillvägagångssätt) random (slumpmässig; as in this common expression "det var helt random liksom"), baby (barn; but "baby" is used to mean 'small children stores have learned they can make more money off of by using the English word on their products'), policy (politik, riktlinje), city (stad, centrum), coach [sounds quite disgusting in Swedish in my opinion] (handledare) and
"idioms we've misunderstood and wrongly [ehem] use": "after work" (happy hour), "drive-in" (drive-thru), "backslick" (slick-back), "trafficking" (human trafficking), "babylift" [Denmark] (stroller, pram; not a baby elevator, which by the way would be interesting to see), I also hear "air condition" (air conditioning) frequently and wonder what particular meteorological aspect people are referring to.

More info:
Vem försvarar Strindberg i EU?
Orden forsar förbi i mediebruset
Hemmagjorda svenska översättningar
"Det svenska skolspråket måste stärkas"
”Vi vill se fler förskollärare som pratar god svenska”
Språk från grunden

You get used to it: Life in the North

2011-05-21T18:06:00.005+02:00

Kjell Höglunds "Man vänjer sig" ("You get used to it")

You wake up every morning, with an awfulness in your chest
can't eat, drink coffee, take the bus to work
long, boring hours there, meaningless clichés
no one opens them self, you just stare mindlessly
and talk nonsense and laugh on cue
but you get used to it
you get used to it

And the job y ou do, you have it for no reason
it's someone else who gains from it
no one knews who
you just move your papers, pull your levers
collect your money
it feels dumb and idiotic
but you get used to it
you get used to it

When you come home at night
you've forgotten to close the window
there's soot and smut on the windowsill, exhaust fumes in the room
you forgot to buy food
but even having no hunger, you force down a few sandwiches
you get used to it
you have to get used to it

You take aspirin for your headache, drowse before the TV
the neighbor goes to the toilet and the pipes surge
you're tired and go to bed
and the neighbor argues with his wife, the traffic is unending
it's impossible to sleep
but you get used to it
you must get used to it

The sheets twist up and get wet with sweat
and the night's hours are like rubberbands
waiting for the sleep of forgetfulness
then the alarm clock rings
god damn, this torment, you can't be bothered to wash yourself
drink cold coffee from yesterday
and outside it's cold and dark and raw and foggy
but you get used to it
you get used to it

Then it's Friday in any case, you drink a bit listlessly
and on Saturday you go out in the park, buy yourself a pizza
and in the evening come home crying
it's nice to dare to be hopeless
feel like you're real
you buy a little porn in a newspaper machine
and go home and masturbate
it is ineffably miserable
but you get used to it
you just have to get used to it.

Those Jive talking Sweden Democrats

2011-05-17T16:01:00.023+02:00

The SwedenDemagogues (SD) want to give the impression that they are concerned about things Swedish, yet none of the party's publications demonstrate the least concern for the Swedish language and the ability to use it to express lucid thinking. In SD's latest collection of sentimental drivel (presented as an election brochure) one reads statements like this:

"The Government has decided that those who live here in the country unlawfully shall have a right to free medical care. We don't want to deny anyone medical care, but that illegal immigrants have the right to free medical and dental care is unjust both to those who have lived here their whole lives and those who have immigrated here legally."

Indeed, matters of medical justice in the global age are exasperating as well as unsettled (even when argued with righteous populist sentiment). However, SD's meandering claims about the matter demonstrate the typical signs of doublespeak. SD makes you angry with the them, in fact they make it publicly justifiable. At the same time SD readily withholds the party's expressed intention to provide no medical care for illegal immigrants. So the anger with "free" medical care means anger at any medical care for the them.

Perhaps collectively, the SwedenDemagogues weren't proficient at languages, logic and ethics in school, or perhaps they were and can by way of that twist language skillfully. Either way they sure are good at finding things to rile voters up with. Nonetheless, I don't think it's too much to ask them to be more precise in the future. To help them out and set them off on the right path, let's simplify their words, compressing them into one straight statement, free from any appeal to emotion:

We don't want to deny anyone medical care, we just want to deny some people medical care.

Perhaps for SD it's just matter of how you define people.

More info:
Debatt: Vi erbjuder vård till illegala flyktingar
Debatt: Är inte flyktingar människor?

A Tribute to the City of Turku, Finland

2011-04-20T08:06:00.007+02:00

In the 18th Century, Nathaniel Wraxall wrote of his travels across the Baltic. He was particularly affected by Turku while passing through in June, 1774. Of the city he wrote:

There is nothing in Turku, that has interested me or can please you by description. It is a miserable capital city in a barbaric province.

Image: Turku coat of arms

Mer info: Åbo brinner för sitt kulturår (DN)

"Don't Insist on English"

2011-04-05T09:17:00.010+02:00

I love English, its twisted history, its sounds, its usefulness, its syntax, its breadth, its literary tradition, and although I sometimes spite its ominous spread, I still relish the history of its unlikely ascent from a Germanic, Iron Age cant, spoken by a few thousand people in a European backwood, to the world's greatest tongue in the Global Age.

I write this blog in English, I write most of my literature and research in English, I even teach English and for the past few years speak mostly English at home. Although I am learning new languages, perhaps I too encourage the ongoing extinction of thousands of languages. By insisting on English we help English and worldwide communication, but we also contribute to history's greatest linguicide. For each tongue we loose, each word we replace with some mindless or trendy English idiom, we amputate a piece of our cultural legacy, further narrowing our worldview.

Aside from English's unconditional and often destructive spread across the globe, a small thing that gets at me is the tacky, poorly implemented, and poorly pronounced use of English phrases in other languages, especially when much simpler, concise, as well as livelier and beautiful native words exist. As such, as an English speaker I will try to give due respect to other languages, and as a Swedish speaker I will try give due respect to English, resisting the urge to butcher both it and Swedish, when speaking Swedish.

I give you a ten minute discussion on the subject -- "Patricia Ryan: Don't insist on English!"

Mer info:
Är engelska framtidens mål?
Språkförsvaret
Stockholm reported for using too much English
Universities quizzed over English requirement
Swede slams English use for royal wedding bash
Language death (Wikipedia)

Bamse – The World's Strongest Bear

2011-03-16T21:39:00.012+01:00

Above is an excerpt from the comic Bamse – Världens starkaste björn! (You'll find it in English below.) A friend sent it to me in a message, its subject: what Swedes born after the mid-70's were fed with until Internet. Of course, many Swedes of that generation also grew up on a steady diet of imperialist and capitalist comics like The Phantom, Donald Duck and Tin Tin, Bamse – The World's Strongest Bear offers another worldview said to be socialist.

This strip came to me at a fitting time for one of my projects this year is to finish reading the Asterix and Obelix series, then dabble in The Phantom, The Adventures of Tintin and Donald Duck. Only having read the first two collections of Asterix, I can say comics often give quite an insight into national character.

Mattias Gardell's "Islamophobia"

2011-03-06T11:24:00.018+01:00

Likely this is the most overread, and yet underdebated political book to have come out in Scandinavia in 2010. I'll even suggest that it's politically the most relevant text on current events to have been published in Sweden in the 2000's.

If you cannot read Swedish, don't have the time to read the book, or if the library line is too long (I was 14th in line after I had reserved it this fall), here are some of its main points:

1.Gardell explains that islamophobia is a misnomer. It is not a fear of Islam. It is not a criticism of religion. It is a way of reproducing prejudice about Muslims. Accordingly The Oxford English Dictionary defines islamophobia as “a hatred or fear of Islam or Muslims, especially as a political force.”

2. Islamophobes treat Muslims as one and the same, but they are as diverse as any group encompassing hundreds of millions of people.

3. Islamophobia is an ancient problem in Europe.

4. Islam is not a living creature.

5. European countries lack comprehensive statistics about how many actual religious Muslims there within their respective borders. Lacking such studies of what Muslims practice we cannot assume what the majority of Muslims believe, just as well as we cannot know what they think (if it is even possible for millions of people to think the same thing -- yet at the same time Gardell lumps all Swedes and Westerners into the same structure and knows precisely what they all think about Islam).

6. Historical record demonstrates that Sweden has never been ethnically nor racially homogeneous. However this basic ideology has been a fundamental tenet propagated in past centuries by both left and right. The idea comes from a 500 year old state ideology, which by historical chance, has remained insufficiently challenged by Swedish intellectuals, politicians and social reformists.

7. Sweden is not Secularized, it's just secularized. That is, Lutheran ideology and codes still permeate nearly all political discourse, social norms and the public code/sphere.

8. Religious persecution in Scandinavia has lead to questionable surveillance strategies and disregard for human rights. Gardell states that this is particularly typical for Sweden, a country that has for at least 500 years had been adept at using totalitarian political motivations to intervene in religious matters. He argues that this interference is not directly related to terrorism, but rather a way of controlling religious difference. (This is something I think even most conservative Americans, coming from what Europeans often view as a quasi-fascist, semi-religious state, would find appalling: Europe's “secular” governments are not at all secular but are in fact highly intolerant of religious differences.)

9. Culture (kultur), values (värde) and religion (religion) are today used as self-evident concepts to bypass “race” and yet fill the same basic functions that race did at the beginning of the 20th Century.

10. Everything is to a large extent U.S.A.'s fault.

11. Sharia and democracy can be combined. Both Sharia law and democracy are organic systems. However according to studies, the majority of Muslims in Muslim countries do not think this is a good idea. Only in a few countries like Jordan and Egypt do a majority think Sharia should be the base or entirety of the law — but as Gardell points out, these countries are almost entirely for democracy. Thus the question: What is meant by Sharia? After all, a democracy requires a complicated bureaucratic system and many laws for things which did not exist over 1,000 years ago, for instance laws regarding international oil regulations, international trade, health care systems, etc. Gardell points out in the USA 55% percent of respondents to current surveys say they want the Bible as the sole or primary source of law, and yet the overwhelming majority of Americans consider themselves democrats. Obviously religious law and secular law can be combined. Furthermore religious law is never implemented directly nor purely in secular societies.

12. Sweden is not a paradise free from extremism, vitriol nor idiocy. Even here we have terrorists, but also growing national socialist parties. Even here common citizens are just as ignorant and vocal as the (American) Tea Party (which is relished hate-object among so many self-righteous Swedes). Even here fear-based politics are quite common, despite all one could say about the average Scandinavian spending nearly two decades of their life in learning institutions.

13. That Islam is a threat to freedom of speech is incorrect. Additionally Gardell claims that this is a way of suppressing the freedom of speech of Muslims, their right to express criticism, protest or perform symbolic acts such as flag burning that are directed towards “us”, whereas we see it as our justified freedom to perform symbolic acts (such as the Muhammad cartoons controversy) directed at “them”.

14. Islamophobia is turning into a witch hunt and is likely to get worse in the coming years. Perhaps a European Martin Luther King or Malcom X will come of this. Perhaps the best thing for democracy has been this: a crisis of its norms and in the best outcome a renewal of its encompassing vision. In Sweden alone, an alleged bastion of tolerance and equality, two mosques have been burned to the ground. Swedish Muslims have been assassinated and murdered for ideological reasons. Swedish mosques are constantly the target of arson, broken windows, breaking-and-entering, bomb-threats, vandalism and other damages to their facilities. Swedish Muslims are frequently arrested and searched without warrant or due suspicion, they are subject to unconstitutional and shady police harassment as well as unjust surveillance.

15. Liberal politicians in Sweden and the rest of the world have systematically manipulated Islamophobic tendencies in order to win votes and bring about reforms to achieve furtive goals. In this way they have increased Islamophobic tendencies and implemented unnecessary, ineffective surveillance systems. They have blacklisted and kept a register of political opinions (which is illegal in Sweden since 1969). They have increased militarization of border patrols, criminalized asylum applicants and by other means backhandedly attacked the basics of liberalisms and human rights. For these reasons, Gardell, like many others, suggests that it is liberalism itself that is leading us towards a new European fascism.

* * * *

History repeats itself. Or rather: stupid people repeat history. Although the national and international image of Sweden is one of a highly educated society, we see that quite a few of these educated apes are highly intolerant and ignorant. That is, in the nasty image of Muslims that they project, they mirror themselves.

Gardell's attempt at creating an understanding of the ethnic tensions between Muslims and others is much needed. Yet however pertinent it is to point out that religious postulates can be combined with secularism to create a just society, Gardell nevertheless refrains from mentioning that religious extremism and religious fundamentalism are growing (notably in the West, especially the U.S., the beacon of state secularity), and that religious fascists in America have been warring against secularism with great success, and that they may in fact win the war.

Was it politically motivated ignorance, or something else that lead Gardell to leave out that besides hyper-capitalism, the most caustic, destructive and resentful force in American society is religion. Has he hidden it, or simply not noticed that is the case with Islam and other religions too? Why exclude mentioning that religions, like nothing else, can unconditionally manipulate and bind men to millennia of hate?

My question is thus -- How far is the left willing to go to avoid stating: There is no god.

More info:
Mattias Gardells ohederliga retorik
"Islamofobi" är ett skrämselord
Mattias Gardell: Islamofobin hotar oss alla
Mattias Gardell: ”Islamofobi”

A New Year over Finland

2011-01-02T10:58:00.009+01:00

Last spring I began writing a post in which I would compare the authorships of two of Finland's great 20th Century authors Frans Eemil Sillanpää and Väinö Linna. My hypothesis is that their differences are not only personal, but also reflect an ideological shift in 20th Century Finland. I didn't finish the research for that blog and thus never finished writing it. Nonetheless I'd like to share something Sillanpää wrote in Hurskas kurjuus (1919, Meek Heritage):

all strata of the Finnish people have hitherto, throughout all its shifts, almost always met tragedy, a peculiar, yielding misfortune. Fate has not killed us, but it has slowly tormented us. It allows the sun to gleam forth, and when we've truly found ourselves surging, so that we know not whom we should embrace, it shows us that it is not in earnest.

It is winter, January. Snowstorms and cold, the skies are starry at night, when time seems to halt in the quiet forests and listen to things beyond the decades, when the light thud of snow that falls down from a branch is as a deep, undisturbed breath in this contemplation. The winters have been so for decades, and on the narrow winter roads, in the shadow of snowy trees, stir people whose inherited nature obliges them to participate in this meditation.

The translation is mine and based on the Swedish translation Det fromma eländet: ett avslutat finskt livsöde by Hagar Olsson, 1920.

Oh...the Terror

2010-12-13T12:29:00.008+01:00

Unforunately I cannot bring this up without terrorizing you about the ”terror” in Stockholm this Friday. However I must ask. WHO spreads the terror?

—The newspapers. The media. We the people. Mainly the newspapers. They are the terrorists and should be tried for it.

Or to view it structurally: terrorism would not be what it is today without its great supporting machinery, the media.

What was it William Gibson wrote? -Terrorism as we know it, is innately a media-phenomenon.

So when Svenska Dagbladet writes ”the bombs turned the world's eyes towards Stockholm” what the editors mean is that the they morbidly relish their ability to (finally) print something that entices foreign media to re-print these tales, thus indirectly drawing the world's attention towards Stockholm.

Thusly when Dagens Nyheter writes ”it is an attack on us all”, the most relevant statement, of the many that come to me, is this one:

WHO attacked those not there on the street?

—The newspapers.

What is terrorism? A systematic use of terror for the purpose of coercion and to incite fear or submission.

Like a forty year marriage to the average man is more violently coercive than the average barfight, the media's mindfucking coercion is far more violent than the brute explosion that fortunately wiped out a Darwin Award-candidate in Stockholm on Friday.

More:
Ett angrepp på oss alla (DN)
Terror inget nytt i Sverige (Sydsvenskan)
Hade "förvriden" islam-uppfattning (GP)
Sweden bomber fulfilled al-Qaeda threat: will (The Local)
Bomberna vänder världens ögon mot Stockholm

Moral Discrepancy – Use, Abuse and Obtuse

2010-12-11T14:07:00.005+01:00

Sweden's Secretary of Health and Human Services, Maria Larsson, gains from some clandestine source the right to decide over what Swedes put into their bodies. Put the wrong thing in, such as cannabis, and you're a criminal.

Maria Larsson is a Christian Democrat and, like you and I, a Homo sapiens. Although she is simply a mortal creature, a naked ape, a glorified apparatchik even, she has mystical knowledge about moral truths concerning what enters your bod.

By way of her high post in government, she also has a non-reciprocal power over you to enforce her arcane insights. For a mere bald, bidepal ape this is an exorbitant power if there ever were one. I reckon it represents some fault of human character that man, an allegedly intelligent beast, would be morally oppressed by a lone figure perching upon such a post.

In a recent Swedish media precedent, a discussion on the legalization of cannabis with Maria Larsson on Swedish TV4, the dapper Fredrick Federly, a Center Party politician, pointed out that most people only use cannabis, only a fraction abuse it. By legalizing it we would no longer criminalize the users and then be able to offer help, instead of persecuting them, he said.

The investigative journalist Magnus Linton (who this year published a book on the world of cocaine), asked Maria Larsson to concede to a difference between light and heavy drugs, to make the ”historic step” on TV for the Swedish public who knows she's lying.

She curled her lips, rolled her eyes and changed the subject. I think this represents where politics are in Sweden: an old generation with prohibitive dictatorial ideology ruling a population mostly composed of immigrants, unemployed, disenfranchized non-Stockholmers, and disillusioned youths who all feel mocked by old school politicians ruling from ideology rather than reality.

In the debate, Federley then pointed out that here is a ”discrepancy” (diskrepens) between the ideality of politicians and the very different reality of people living in society. It's excellent that he mentions this. Yet isn't it a bit misleading? With discrepancy he referred only to the difference of views between politicians and people. He said nothing of the deeper truths of the matter, of facts, research, or the very questions of morals regarding what you put into your body. Everything is not relative and thus the discrepancy is not simply a difference of discourses.

Near the end Federley said regarding legalization: ”You must decide and the state can never do so for you.” Agreed. Discrepancy in this respect is the difference between your body and what the government expects of your body.

Considering that Maria Larsson is a Christian Democrat it's fairly obvious why she ”thinks” as she does. Christianity's all about telling you what to do with your body. As such isn't ”Christian democrat” an oxymoron?

Christianity itself is based on obtuse argumentation, arcane knowledge, clandestine moral truths about how everyone should be. Democracy is allegedly about how things are – that rulers and dictators lack such knowledge so the power is placed among the people to decide for themselves.

And yet ”democrats” like Maria Larsson attempt to decide over the people all the time. As with Christians, do not trust democrats. Both secretly resent what they wish to control.

Maria Larsson, like all her cohorts and predecessors regardless their tradition, thinks she knows whether men should have other men's penes in their sphincter. She thinks she knows whether women should put condoms or penes in their vaginas, whether women should put birth control pills in their mouths, whether you should let cannabis smoke into your lungs, and whether you should let cannabutter melt on your tongue and glide down your esophagus into your stomach. Yes, there's a discrepancy here—what you actually do and what others resent and attempt to punish you for.

TV4 Debate (Swedish)
Legaliseringsivrarna har gått på en tillfällig nit (Maria Larsson)
Minister varnar för legalisering
Folkhälsominister Maria Larsson, du ljuger
Fler legaliserar
Drug Decrimina
lization in Portugal: Lessons for Creating Fair and Successful Drug Policies
Vi ska rädda barnen från cannabisträsket (Maria Larsson)
För mig är det en mänsklig rättighet att få nyttja cannabis
Nu rasar grunden för svensk drogpolitik

Olden Style Clothing

2010-12-04T14:07:00.009+01:00

A Norwegian-American, taken by Arthur Rothstein (1915-1985) in August 1942 at Little Norway, Blue Mounds, Wisconsin, USA

Courtesy of Library of Congress Archives

taken between ca. 1890 and ca. 1900 at Hardangerfjord, Norway

Courtesy of Library of Congress Archives

Almighty Time (and Gothenburg vs. Stockholm Revisited)

2010-11-16T22:33:00.011+01:00

John Zerzan notes

”Time is increasingly a key manifestation of the estrangement and humiliation that characterize modern existence.”

Trond Berg Eriksen accounts for the following

”Sweden was the first country in the world to introduce a national standard time, which was done in 1879. This was not only because of the well-known Swedish confidence in the state, but depended also on the country's shape. Countries extending east-west had notably greater difficulties than the countries which extended north-south because they encompassed a great number of degrees of longitude. In Sweden the supporters of a Gothenburg Time long fought against those who pleaded for a Stockholm Time. But the debate didn't really catch on. There is actually only a twenty-four minute difference between the cities by clocktime. In Norway the railroads were developed so late, plus that the country was more elongated, that they escaped such confrontations. In 1863 suggestions of a common Scandinavian Time had come forth” (p. 209).

Note this illustrates the ridiculous rivalry between Gothenburg and Stockholm, which all too often is based on irrelevant matters.

”Many social arrangements are repeated annually because they are to be worked into consciousness. ... Every time a whole society – or parts of it – arrange an event that is repeated cyclically, the mutual solidarity of the participants strengthens. Sport has gone in religion's footsteps in more than one way and has received its own yearly calendar, just as well-known for the initiated as the church year's holidays” (p. 256).

Sources:
John Zerzan. Running on Emptiness: The Pathology of Civilization. Feral House, Losa Angeles, 2002.
Trond Berg Eriksen. Tidens historie. J. M. Stenersens Forlag AS, 1999.

More info:
Svenskarna drömmer om mer fritid

The Meaningless Danish Language

2010-11-08T13:05:00.002+01:00

"The Danish language has collapsed into meaningless, guttural sounds.... If nothing is done, the Danish society will collapse."

http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk

Selective Proaction: Circumcision

2010-11-06T12:32:00.008+01:00

Maria Larsson, Swedish Christian Democrat and Public Health and Social Services Minister, is against genital integrity for males who are born into penis-mutilating religious groups.

She demands that hospitals throughout Sweden offer circumcision. Her reasoning is that religious groups circumcise their boys regardless of the law, so the government must provide the service to proactively prevent infection, disease and injury.

According to DN (5Nov2010) she claims that illegal surgery should be countered with information and access to cheap circumcision at medical facilities in every municipality.

Analyzing the documentation and protocols regarding the issue one is likely to find many non sequiturs and other twisted leaps in logic. With the information we have we can see: if circumcision happens regardless of the law then the law is pointless. Thus circumcision must be offered by the government.

Where else is this logic applicable? Ah, yes, with narcotics and underaged sex. People use recreational drugs regardless of the law thus, according to the logic of Maria Larsson, the government should provide cheap narcotics at medical facilities in every municipality. The same with underaged sex apparently, which unlike narcotics but like circumcision, means harming others.

The same logic was used earlier this year by Andreas Carlgren, Sweden's environmental minister when he motivated support for commercial whaling: We must support commercial whaling for regardless of the law it happens anyhow.

Let's call it the fallacy of selective proaction.

The standard is set, but it only applies to certain certain groups.

If my suspicions are correct Maria Larsson and the other politicians that invoke the fallacy of selective proaction use it as an evasive means to provide a false appearance of action and societal concern.

They appeal to reason and seem tolerant but are actually only selectively tolerant in order to suit their political aims (circumcision OK. Recreational drugs, file sharing, underaged sex, homosexuality and so on NON-ISSUE).

It is a double standard, a special plead. Moral prohibitions towards the behavior of one group should be rescinded, but not for others group in the same bind.

In this case people who choose to mutilate their male children's genitals are on unequal terms with the rest of the population, which results in a perversion of the axiom of equality regardless of behavioral orientation. In turn a perversion of the common good for special interests.

Första åtalet mot olagliga omskärelse
Dyrt med omskärelse på ön

Myrdal on the Left's Retardation

2010-10-25T20:57:00.004+02:00

National economy has for two hundred years been the ”political” science in this word's true meaning. We have all been planners, even those of us whose conclusions spoke against government intervention. However deep we go into details and micro-problems we have never been afraid to construct macro-views and put forth suggestions for economic politics for a country or indeed for the whole world.

I can understand if my colleagues in other social sciences might perceive it as if we economists have inherited a slightly paranoid attitude to the world's problems. They can raise a warning finger: don't forget that and that. But they themselves have never dared put forth any developmental plan or even seriously questioned our procedures, theories or plans. Put an economist in the capital of an undeveloped country, give him some assistants and he will soon have arrived at a Plan. No political scientist, statistician, sociologist or psychologist, or what have you, would ever come to think of behaving in such a way.

Paranoid or not, this type of procedure is socially useful and necessary. For this is what is needed in every country. It is what politics aims at.

- Gunnar Myrdal Critical Essays on Economics (1973)

Myrdal was a Swedish economist who had studied, worked and researched in and on the United States. In 1974 he won the Nobel Prize in Economics along with the ideologically opposing Friedrich Hayek. Myrdal was a Social Democrat and served as a Swedish senator and minister. He also worked for the UN.

The picture above (a Social Democratic election poster from 1936), I discovered while doing research in September. It says something that appears to be obsolete in today's politics: ”Work and Security for Everyone”.

The Official American Take on Sweden in 1825

2010-10-15T11:42:00.004+02:00

"The Swedes have public schools, and are generally well informed and honest, as well as intelligent and sprightly .... The Norwegians are honest and hospitable, but rude and illiterate .... The Laplanders are dwarfish, ignorant, superstitious and barbarous .... The Danes are..."

Source Rudiments of Geography 5th Edition, Hartford, 1825.

Freedom of Speech is More Important than the Private Sphere of Torbjörn Tännsjö and Cohorts

2010-10-12T00:32:00.021+02:00

Having recently gotten into politics I've come down from the mountain to do some dirty work. One of my first lowly, smutty tasks is to hunch over and assault dignified mediocrity by confronting a twit of a man, Torbjörn Tännsjö, a Swedish ”philosopher” whose public persona is a mockery of philosophy, good prose and rigorous thinking everywhere.

But I am not only picking a fight with him. I am picking a fight with the newspapers that publish him and the radioshows that host him. I am returning the cheap shots and insults to Sweden's generally decrepit, out-dated, provincial, academic philosophy, which is run by patriarch-clerics, counterfeit intellectuals, philosophical masqueraders, and liaisons of bureaucratic ideology. Men like Torbjörn Tännsjö.

—What an incendiary thing to say! Of such a mild-mannered Swede? A utilitarian, an adviser of medical ethics even?

Yet which of you knew what a monster sleeps up here in the North, biting itself in its shirt-tails, nestled in stuffy buildings with stuffy, skimp-thought men parading as lovers of wisdom, advisors on questions of ethics and justice? Truthfully Jörmungandr is alive and well...

Exceptions to this I've veritably met, but these noble exceptions have been driven to unemployment, forced to move abroad and work at foreign institutions, relegated into poverty and isolation, working part-time at ill-funded schools in the countryside...

In an article with a red herring of a title (”Freedom of Speech is More Important than Your Private Sphere”, published today October 11, 2010 in Aftonbladet), Tännsjö presents a tottering polemic against a strawman of the paranoid individual with an unsound drive for privacy.

Tännsjö defines private life as ”the idea that the individual could hide from the world's gaze.” This sentence, I assure those of you who do not know Swedish and cannot read the article, represents the unphilosophical, chintzy rhetoric used by someone who is supposed to be a respected, public intellectual who poses himself to be an intelligent gentleman.

In calling the private sphere a hiding place he reveals his political and ideological allegiance. He is an authoritarian. He prefers any authority over the individual. He holds and promotes the view of a absolute, omniscient god.

When defining privacy he gives no objective standard. Instead he defines it by proxy, implicating it in a scheme of capitalists who ”hide” their money from the government in tax paradises, business owners who ”hide” information from the government, citizens who ”hide” their private lives from libel, government registrations, etc.

He goes on to suggest that every surveillance camera not installed is one more crime not solved; every centralized medical register not kept is a disease not cured; every law to personal integrity (slander, libel, hate speech I'm sure he'd like to say, but dares not) is a threat to freedom of speech.

What is the private sphere? Is its opposition the public sphere? Is it not so that many public places are semi-private (for instance café tables) and private places are semi-public (for instance most living rooms)?

Is the private not the pre-historical, what is out of the omniscient god's eye's view of history and record? Is the private not what is out of the view of the communal? Why are totalitarians so jealous of that privacy? Why are they always so obsessed with record and schedule?

Is it not so that Homo sapiens itself arose out of a private sphere and each individual, first in the fetus, then between the parents suckling the mother, then part of the family, then learning to meet others. This scheme may not be certain, but neither is Tännsjö's story.

He speaks fallaciously, with the poisonous Jörmungandrian tongue, when he equates privacy to a hiding place. It is the private which is the first and probably primary realm of man. The public sphere is where man, as social creatures, meets. The public sphere is society (sam-hälle, what is held together). It is the overlapping area of many private spheres, 'the center that must hold'.

Why do we want to hide? he asks.

Perhaps we want to hide because that question itself (why do you want to hide?) was so pervavise in 20th Century totalitarianism, because it is once again becoming ever more pervasive in liberal democracies with their growing inclination towards surveillance society.

Mr. Tännsjö consider this: Is it perhaps so that surveillance itself is the main source of will to privacy? As a reaction, that the growing public sphere creates the private sphere ...not that privacy is the main hindrance and need of surveillance?

That anyone would promote the view that privacy is in the way of surveillance demonstrates, as said above, that they are an authoritarian. Think about this. What type of mind sees us and thinks: there must be total view of the human... Privacy must be eradicated... We know what lines should be followed for the good of all... What kind of a friend, what kind of intellectual, what kind of family member, what kind of lover, cannot bear the solitude and confidentiality of those he knows, loves and respects?

A person that poses to be so humane, a learned Scandinavian gentleman like Tännsjö can still be a totalitarian. Totalitarianism makes intelligent people say and do reprehensible things, such as suggesting a suspicious, ever-watching, secular god that would eliminate privacy for sake of its own omniscience.

Tännsjö's view is as viciously cynical as any religious fundamentalist's, because as Tännsjö writes free human thinking and action ”come into conflict with central values”. I cannot help but wonder whether ”central” doesn't have a more ominous tone when his authoritarian logic is put into the spotlight...

Tännsjö's view suggests that men cannot think on their own, create their own values, or get along with each other without a central surveillance. The metaphysical claims of central values is a claim to a central truth and to claim knowledge of it – but this fundamental claim is one that no primate, not I, nor you, nor Torbjörn Tännsjö, nor any group of humans can possess.

Later in the article Tännsjö states that only some people have something to hide: criminals and capitalists. The rest of us, he says, are just afraid for fear of non-reciprocal surveillance. That is, someone with power can see me, I can't see them. In other words we are afraid of abuses from those who watch us but whom we cannot watch. Tännsjö's suggested solution:

we increase the power to these institutions that can see us and we ask to see into them. This will make our fear of surveillance unnecessary, our fear of loosing insurance unnecessary, our need for private life antiquated.

He continues to say that anything should be published, truth or untruth, regardless of your personal image and right to privacy. I am not against this and question laws restricting free speech (and many other laws I see as arbitrary).

What I do question is his equating freedom of speech with freedom of any speech. I also question the concept of freedom without responsibility.

And for the ethical nit-picking: what do we do with those who can be injured, killed, wrongly accused, their careers, families and lives destroyed, due to inappropriate, untruthful or malicious speech being spread about them? Tännsjö's second paint-over suggestion:

these people should simply learn to defend themselves.

To illustrate that upfuckedness of this I will paraphrase a Bill Hicks skit. Bill Hicks pretends to be a cowboy with a gun in each hand. He throws a gun down at an unarmed opponent. He tells the opponent to pick up the gun. The opponent, wary, says no, I don't want any trouble. Hicks says, pick up the gun. A cold shiver goes throught he unarmed man. Just pick up the gun, says Hicks. The unarmed man picks up the gun and Hicks, the evil cowboy, shoots him dead.

Be open, be free, be trusting, learn to defend yourself...

Tännsjö then rounds off stating we need to get over ourselves. True, true, but he concludes with the following dopey formulation:

”in the current information society we are all celebrities. It's pointless to bend down for the paparazzi – if you do that you just look funny on your picture!”

He ends with a hell of a straw man and false dichotomy:

"it's about being who you are, trusting and open, or being an anxious hermit, sulking in your personal dungeon."

That he even scoffs off this matter with such a puerile vagary demonstrates to me his utter incapacity to approach the issue and consider it honestly and ethically.

So if I, in all this rough scuffling, am wrong in taking up the fight then grant me two things: Tännsjö earns a lot of money and has a lot of power in this society in which I have neither money nor power: may he console himself with those things if he feels hurt. Second, I expect he'll not take it poorly at all, but rather act out of trust and openness, and not ”bend over” for me with a funny look on his face.

Epilog

What makes all of this most odd is twofold. My last blog article was intended to be a quote by Ingemar Hedenius instead of one by Sverker Hyltén-Cavallius. (I will return to Hedenius below.) Second this afternoond I was considering with a friend the implications of the possibility, through future Google Maps and Iphones (or similar technology), the capabilities of each of us surveilling and video-googling anyone on the planet at any point in time in any jurisdiction (like Sweden) where people have no right to their image in public spaces. I'll leave you with that thought experiment and return to Hedenius.

When the friend I spoke with earlier today, later in the evening pointed out the Tännsjö article to me, she quoted Hedenius debasing Tännsjö:

”The problem with your philosophical writings is not at all that you are a communist, but rather only that you know nothing of philosophy and probably even are too stupid to learn anything such.”1

More info:
”Yttrandefrihet är viktigare än din privata sfär” (Torbjörn Tännsjö in Aftonbladet 2010-10-11) (Original article)
”Bra av Tännsjö, praktisk filosof”
”Visa nu allt, Tännsjö!”
”Kunde inte ha sagt det bättre själv”

Footnote:
1 "Felet med dina filosofiska skriverier är ingalunda att du är kommunist, utan bara att du inte kan någon filosofi och sannolikt även är för dum för att lära dig någon sådan." — Ingemar Hedenius P.S. Can any of you please verify this quote by providing a source?

Music: The Complex Harmony of Whom

2010-10-08T18:06:00.009+02:00

When we choose music we choose our history – we choose those places that will make up the steps on the path that has lead forth to where we now find ourselves. Here we choose and there we reject, here we remember and there we forget, all in a complex harmony of feelings, morals, aesthetics and politics.

- Sverker Hyltén-Cavallius

To this, one of the most outstanding historical and futuristic Nordic composers, Karin Rehnqvist. Here is her work Där korpen vitnar (Where the raven blanches)

The Uncounted Hours

2010-09-28T18:35:00.007+02:00

The intelligence of salon culture required that participants had endless time to waste on conversations without aim. But even after this way of life went down in the age of hurried productivity, there is in every formulation that awakens our delight a remainder of the limitless time of the independent conversationalists. Perfected style does not hasten to its goal, but delights in every step of its well-being. It is true that it sometimes gives us a useful thought, but above all it pushes aside claims from everything that is less alive than itself, so that we no longer remember where we were just on our way. The well said word is foreign to the scheduled dealings of today, it is a loan from the uncounted hours after midnight.

- Horace Engdahl Meteors

Anti-riksdagsvalet del 19 (sista)

2010-09-21T22:28:00.004+02:00

Förödelsen i förlustgården Sverige

I söndags skötte jag mitt (såsom jag gjort varje valsöndag) men när jag senare på kvällen kollade på valvakan såg jag att ni, precis som varje valsöndag, hade gått ut under dagen och ställt till med en ny regering.

Till på köpet den här bräckliga missnöjes- och plånboksregeringen.

Var det så svårt att avstå?

Mer:
Magnus Linton "Avslut" (2010-9-20)
Andrew Brown om det svenska valet (Tidens tecken, blogg)
Swedish elections: The impact of immigration (Andrew Brown, The Guardian, 18-9-2010

Anti-riksdagsvalet del 18 (19e september valdagen)

2010-09-19T14:52:00.003+02:00

Att bejaka demokratin

Valdagen. Ska ni rösta? Jag bävar inför min och er okunskap. Jag undrar också varför vi alla går med på det här. Sedan funderar jag kring politikernas oförmåga att veta vad som skall göras hur och när.

Det är många politiska frågor som intresserar mig men den förestående saken (vad gäller landets framtid och moraliska hälsa) är den till synes permanenta massarbetslöshet som Sverige haft i två decennier. Tyvärr så studsar jag på tjock is när jag säger att det här problemet inte kommer lösas av någon regering under nästa mandat period, och antagligen inte under mandatperioden efter den...

Politikerna säljer sin förmåga att förbättra samhället. På sin blogg på den 13e november 2009, förklarade den amerikanske ekonomen, Chris George, vad han tycker politiken är: ”Politics is the selling of services that the seller has no ability to provide. Therefore, it is inherently fraudulent.”

En annan typ som säljer kunskap är känd vid yrkestiteln ”sofist”. En sofist är en som lär ut eller får betalt för att använda förvrängda och hycklande argument med avsikt att uppnå vissa offentliga ändamål.

Men skillnaden mellan våra riksdagspolitiker och sofisterna är att sofisterna är värdesubjektivister. Våra politiker är värdeobjektivister: alla som kommer in i riksdagen måste utgå ifrån medborgarens universella rättstrygghet.

Om ni röstar in Sverigedemokraterna får vi däremot fulländade sofister i riksdagen: värdesubjektivister som använder hycklande argument, politiker som inte fordrar universella rättigheter. Om Sverigedeomokraterna kommer in bör riksdagspartierna sluta upp och ta etiskt ansvar för människans universella suveränitet, istället för att fega sig och hänvisa till demokratins tolerans för dess parasitiska fiender.

Skillnaden mellan blocken

Om vi ser på årets val märker vi att även det förvrängda har blivit förvrängt ytterligare ett steg. Inte bara på grund av Sverigedemokraterns mätbara och mediala framsteg.

I valet har vi ett höginkomstagarparti som utger sig ut för att vara ett arbetarparti. Ännu värre är att de som påstår sig vara liberaler stiftar och stödjer lagar som kränker individens fria privatliv.

I fyra år har vi haft en nyliberal statsminister som charmerat folket med Karl Roves råd och ett tokigt, genomskinligt, inövat kroppspråk. Vi har en djupblå statsminister, som i sin debatt mot den röda opponenten för tre veckor sedan, bar röd slips med tunna blåa ränder.

Vår statsminister är alltså en kameleont. Han och ”de nya moderaterna” imiterar andra politikers utseende och beteende med två avsikter: att undvika konflikt och för att förvirra sitt villebråd. Moderaterna har gått från ”arbetarpartiet” 2006 till ”det enda arbetarpartiet” 2010 – från ”hårdare straff” till ”trygghet”, ”bidragspolitik”, ”välfärd” och ”jobb”. Jo, de rödgrönas propaganda är också uppbyggd på floskler men Alliansens floskler har övergått till tvetalan och desinformation.

Socialdemokraterna är inte vad de en gång var, men de har gett oss allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, sjukförsäkring, barnbidrag och barnomsorg, föräldraförsäkring, kommunalt finansierade skolor, studiebidrag och studiemedel. Vad har Moderaterna gjort för allmännyttan sedan 1904? Vilka framstegsriktade reformer har de föreslagit?

Jo, jag har ibland fantiserat om att liberalisera Sverige (på riktigt) och sätta fart på en ny ekonomisk boom som skulle få 1950-talet att se ut som småpotatis. Men inte tål samhället att materiell frihet löper amok och förstör socialrättvisan som den nu gör.

Moderaterna har och motsätter sig fortfarande de flesta progressiva reformerna och social rättvisan. Genant nog försöker de klä ut sig som ”det nya arbetarpartiet” för att locka till sig röster. Men de har inte lyckats lösa gåtan om hur man kan vara ekonomisk liberal och bejaka allmännyttan och nedmontera den oliberala förmyndarstaten.

Moderaterna har alltid varit emot fackföreningar och strukturella förbättringar för arbetarklassen, barnomsorgen, studiebidragshöjningar, fyra veckors semester, miljöförbättrningar och så vidare. Alla har hört refrängen. Men varför sjunger jag den? Inte för att jag stör mig på att moderaterna klär sig i rött, utan för att de inte erkänner vad de egentligen är. Ge mig ett ärligt och riktigt liberalt parti över den här ryggradslösa mimicryn och skuggutförsäljningen av offentligheten. Tills dess röstar jag rödgrönt.

Anti-riksdagsvalet del 17

2010-09-19T00:04:00.022+02:00

"Till en ny högtidlig yra" i valspurtens tryckkokare.

Idag vid Kopparmärra i Göteborg diskuterade jag med en partirepresentant som "värnar om integritetsfrågor". Bara någon minut efter vi börjat snacka förolämpade han mig därför att jag kommer ifrån fel land. Spännande. Jag fick också uppgifter från denne Piratpartist att han under gårdagen fick en spottloska i ansiktet från en Sverigedemokrat. En gammal tjeck, snurrig och en smått full kom förbi och uppmuntrade oss att besöka en särskild engelsk webbsida om något - som inte gick att förstå. En stund senare på Järntorget vid Miljöpartiets valstuga slickades jag av en Borderterrier som bar MP:s gröna ordensband. Jag klappade och kliade hunden. Då iakttog jag två packade Sverigedemokrater irra runt och provocera politiska motståndare vid valstugorna. En verbalt angripen miljöpartist fösökte på hövligt sätt avsluta samtalet. De fattade inte. Aggressivt pladdrade de på om grannen från Afghanistan och talibanerna. Sedan avslutades kvällen med ett svarsmail från Lars Ohly som frammanar solidaritetens återkomst till riksdagen.

"If it is life that you feel you are missing I can tell you where to find it. In the law courts, in business, in government. There is nothing occurring in the streets. Nothing but a dumbshow composed of the helpless and the impotent" skrev Cormac McCarthy i Suttre.

Som jag tidigare har sagt är valet ett spektakel och jag ville så gärna se på idag. Kanske för att det byggts upp inuti mig genom att ha skrivit om och tänkt på det under flera veckor. Kanske för att det är något liv som saknas inuti mig. Min vän, en hund, dog nyligen.

Jag är i varje fall fattig och det kostar inget att diskutera så härs års vart fjärde år med främlingar på gatorna. Det är lite utländskt. Ja, sån är demokratin i Sverige -- utländsk. Gatorna var fulla med de missnöjda och de som söker och säljer, de som förkunnar och de som propagerar. Gatorna fylldes med valets folkfest och jag blev omtumlad, vimsig, ordlös, reaktionslös, förstummad, hungrig, kall och svag. Jag har inte råd med 2.000 kalorier om dagen, inte ork med så mycket karneval. Jag la mina cykelväskor ner och låg på trappan framför Konserthuset och lyssnade på Mona, Lars och Marias valspurt. Jag cyklade hem, förbi och bort ifrån de knäppa, de efterblivna, de fattiga, bort från glanörerna, de utsatta, fönstertittarna, filosoferna, de uttråkade, de uttråkade filosoferna, bort från hejarklackarna, de åsidosatta, de vanmäktiga.

Dels som tränad etnolog och deltagarobservatör, dels som vetgirig människa med kontrollbehov, dels som en följd av min prövning av valsystemet och intresse för det som sker bakom stängda dörrar, gick jag med i ett parti tidigare i veckan. Miljöpartiet blev det. Imorgon delar jag ut valdsedlar.

Anti-riksdagsvalet del 16

2010-09-17T20:31:00.008+02:00

Demokratins Midas-förmåga att förvandla skit till guld

Apropå gårdagens fråga (ska vi verkligen ta den här skiten?): I veckan läste jag en recension av Czesław Miłoszs bok The Captive Mind (Zniewolony umysl 1953). Miłosz skrev om ett land som i jämförelse med dagens Sverige och de främsta demokratierna hade betydligt annorlunda ideologiska förutsättningar. Ändå finns det gemensamma samhällsteman, närbesläktat förtryck, likartade utvecklingar och bekymmer länderna emellan. En politisk likhet var hur intelligenta, bildade människor, och en högutbildad befolkning, var beredda att serveras skit och hävda att det smakade gott:

"I was looking for some insight into the bad state of political affairs in this country—the fact that so many people who seem bright enough are willing to accept what they must know are lies for the sake of their political affiliation."

Vi tar skiten delvis för att vi behöver bilder, tecken och symboler för att kunna tolka oss själva, för att kunna veta vilka politiska intressen vi kan ansluta oss till. Ytan behöver vi för att kunna navigera runt det vrak som utgör våra jag, som utgör samhällets jag, som utgör folket, partiet, och så vidare.

Det är ytan som ger oss känslan att vi har ett inre och ett djup. Igenkännelse koordinerar djup och yta, och mobiliserar oss inom det politiska systemet.

Samhället, partier, grupper, klasser och individen behöver dessa tecken, hur de än ter sig, för att uppnå självförståelse. (Det betyder givetvis inte att det som politikerna diskuterar och det som står på valaffischerna ska vara så korkat som det nu är.) Den franske filosofen Paul Ricoeur sammanfattar: ”there is no self-understanding that is not mediated by signs, symbols, and texts; in the last resort understanding coincides with the interpretation given to the mediated terms.”

Det finns alltså flera sätt att ta skit på. Man kan ta det för det är det enda som serveras (jag tar skit, det här är skit! varför tar jag skit?) och man kan ta det som överenstämmelse med sig själv (jag tar skit – jag är skit!). Alltså som vägmärke eller som vägledning när man tolkar sin anknytning och partifärg.

Nietzsche (1882, §272) erbjuder också ett svar om vad vi gillar hos partipolitiken och hur vi väljer parti. Han menar att det är, som jag nämnde igår, den förtröstan politiken erbjuder. Han skriver:

”Vad tycker du om hos andra? – Mina förhoppningar.”

Update: Old Articles Removed

2010-09-17T17:50:00.004+02:00

Dear friends and readers,

Most of the older essays found here were written as part of a project to be published as a book Notes from the North: Philosophical Sketches from and About Sweden.

It seems now that my work and experience might lead to recognition and compensation. Thus the aforementioned articles have been removed from the blog because they are being prepared for publication as a book.

I will continue writing (in Swedish) about the elections until Monday, September 20th. After that I will update the blog once in a while with brief posts.

If you want to read about why I started this, how I managed to stay lucid (most of the time) while doing it, and how it gave me a skewed, new-foreigner perspective in a country that had become my home, then you'll have to wait for the book to reread the article "Why I began this blog, or Why I am so Swedish".

Until then...

Anti-riksdagsvalet del 15

2010-09-17T01:04:00.010+02:00

Att ta skit eller att inte ta skit. Det är frågan.

Gör som alla medelåldersväljare gör när surheten sipprar upp från magsåret, fram till tungspetsen och snörpläpparna och uttryck ditt "fy" när du kollar på valaffischerna och läser det motsägelsefulla valfläsket, när du lyssnar på det tomma politiksnacket i radio, när du ser på debatterna (alltså lättsinniga anförandena) i TV.

- Usch, ja! Men det är bara en naturlig del av politiken. Det är ingenting man kan göra åt det. Det är ju alltid silly season inom politiken.

Men om vi är medvetna om det ska vi acceptera det här?

Ska vi verkligen acceptera det här?

Ska vi godta det urholkade och ihåliga lockbetet?

Det är inte desperat röstfiske som ligger bakom reklamen. Det är cynicism: ni som tvekar eller inte vet vad ni ska rösta på, ni är ignoranta och lättpåverkade.

Jo, jo. Det är ändå demokrati det här. Det är en välmenande cynicism men cynicism icke desto mindre.

Politikerna letar oförtrutet efter godkännande för sina handlingar och sin policy i valtider och det är med folket och statsinkomster (skatt) som grund att de utför arbete å våra vägnar. (Om du är politiker med statslön, grattis, du får en fastlön och fasttjänst - något de flesta i min ålder inte kan räkna med. Du kan bortse ifrån det ovanstående för du är en del av staten och kommit runt den där representantförskjutningen jag nämnde i tidigare inlägg.)

För att få behålla sina tjänster lockar de våra röster med, ja, skit. Det är väl det det är. Om du inte förstått det är det något fel på dig, inte på min argumentation.

Vägra acceptera det. Sluta
ta skit.

Anmärkningar:
Inlägget inspirerats av Christopher Hitchens fråga på the Bill Mayer Show när frågan om politikernas favorit tomfras "God Bless America" och valfläsk togs upp. Christopher Hitchens utmanade den apologetiska liberal:en som försvarade dessa politiska institutioner -- han sa Yes, but should we really accept this?

Någon högt stående inom partierna borde svara på frågan inlägget tar upp. Jag förmodar att ett uppriktigt svar kommer utebli därför att ingen med makt vill i sitt partis namn erkänna att man måste hamra in de budskapen och tillhörande estetiken (demokratin reducerats till en estetisk fråga till stor del). Om man inte gör reklam så förlorar man röster. Sorligt, demokratin. Vi hade hoppats på bättre redan för flera tusen år sedan.

Anti-riksdagsvalet del 14

2010-09-15T21:58:00.006+02:00

Lida och lindra i politikens namn

1982 föreslog den amerikanska anarkisten Bob Black (på ett sätt som påminde om Krishnamurtis politikkritik) att man inte ska rösta därför att valresultaten aldrig kan skapa en annan, bättre värld...så länge någon vinner.

Den demokratiska staten är som andra stater ett hissnande vidunder men den har till sin så kallade fördel det följande: att den mäter av förväntningar och bedarrar missnöje genom sakramentet, valsedeln, som i valstugan förenar individ och folk, folk och makt, majoritet och styre.

Bob Black menar att det här är uselt för efter varje val så vägrar majoriteten styra. Han skriver ”This ritual, they assure us, magically expands the scope of legitimate authority ... Such sophistries stand out in their proper satirical light when, year in and year out, the majority refuses to rule.”

Men är det inte för att folk inte har tid, för att samhället är för stort och för invecklat, för att det idag finns så mycket att reglera, för att vi är för många, att inte folket styr? Att vi är för många har skapat nästan alla våra problem. Av praktiska skäl kan inte vi styra utan representater som våra platshållare, som tar itu med våra problem och förhoppningar på statens virtuella nivå.

Vi litar på systemet för att vi känner, precis som våra förfäder i grottorna, vilket dåligt deal det var att behöva leva bland människor. Vi måste tro på en bättre värld (en utsaga nästan all politik från SD till M till S till V till MP förespråkar). Vi har dödsångest och valsedeln är det recept vi får. På valdagen löser vi in det och får vårt ångestdämpande medel.

Denna dödsångest får oss att känna att vi måste göra något åt all konflikt, åt hemskhet, åt orättvisa, åt samhällets moraliska och ekonomiska hämningar.

Om denna ångest och vårt förryckta trosbehov påpekade filosofen Jidda Krishnamurti:

"The fact is there is nothing that you can trust; and that is a terrible fact, whether you like it or not. Psychologically there is nothing in the world, that you can put your faith, your trust, or your belief in. Neither your gods, nor your science can save you, can bring you psychological certainty; and you have to accept that you can trust in absolutely nothing. That is a scientific fact, as well as a psychological fact. Because, your leaders – religious and political – and your books – sacred and profane – have all failed, and you are still confused, in misery, in conflict. So, that is an absolute, undeniable fact."

Mer:
De rödgröna i utfrågning

Anti-riksdagsvalet del 13

2010-09-15T01:49:00.005+02:00

Demokratin och överhögheten

När han tog upp frågan om maktutövande och maktägande, påpekade Rousseau indirekt att demokratin drar en analytisk gräns där ingen verklig gräns finns. Folket både utövar och har makten.

För att demokratin ska ha en maktfördelning (och inte vara en solipsistisk ordning) internaliserar folket det sociala kontraktet och speglar sig i en rättslig överhöghet. Man förkroppsligar sin suveränitet i staten och nationen. Dock om man är demokrat har man nog åsikter som skiljer sig från den här samhällsmetafysiken och som skaver mot folkets överhöghet.

Om man som demokrat uttrycker sig offentligt medan man företräder ett parti skall det vara i enlighet partiprogrammet. Alltså den offentliga meningsolikheten som är väsentlig för demokratin ibland förringar meningsskillnader. Om individen säger emot de legitima partierna hamnar denne utanför den politiskt legitimerade och statsinriktade offentligheten.

Det är flera gåtfulla antaganden som större delen av världens demokrater har ärvt och kommit överens om. På så vis stärker och styrker demokratins true believers demokrati som vi känner till den. Samarbetet mellan demokrati och suveränitet må vara absurt, men när jag granskar de statsskick och mänskliga system jag känner till, ser jag bara källvatten som rinner ur absurditeter.

Styrs demokrati av folkmakt eller övermakt? Har jag något val om jag måste välja?

I H. L. Menckens ord: ”How can any man be a democrat who is sincerely a democrat?” (Last Words)

Anti-riksdagsvalet del 12

2010-09-13T23:56:00.005+02:00

Taktikröstning

Vissa föreslår taktikröstning i det här läget för att hindra SD från ta mandat i Riksdagen. Taktikröstning är tyvärr ett oundvikligt inslag i valsystemet. Systemet kan representera trippeltydiga uppfattningar vertikalt (kommun, landsting, riksdag) men inte horisontellt (genom att tillåta att man röstar på flera partier). Varför skulle man rösta på flera? —För att företräda tveksamhet eller delade åsikter, eller för att rangordna partier och till exempel påpeka att det finns ett eller flera partier (eller politiker) man inte kan tänka sig ska bli invalda.

Flera jag har pratat med och skrivit till på sistone har uppmuntrat folk att taktikrösta (på sitt eget parti givetvis) för att blockera SD. Delavsikten har oftast varit att stärka Alliansen.

Frågan är om det här är etiskt riktigt. Man uppmuntrar tveksamma väljare att spela ett strategiskt gissningsspel. Mer än systemet redan gör i sig självt, uppmuntrar man väljare att rösta oärligt för att hindra det sämsta valet från att vinna eller ta vågmästarställning.

Om valsystemet inte uppmuntrar väljarna att vara uppriktiga, om det inte belönar ärligt valdeltagande, vad kan vi dra för slutsatser om valsystemet? Om valresultatet? Vad säger det om folkviljan valresultatet ska vara byggt på?

Det säger väl att det är ett missrepresentativt system som ger en lika ärlig offentlighet som fanns i Sovjet: tänk en sak, säg en annan. Valsystemet särskiljer principer och prestation.

Mer:
I ett tidigare inlägg (6 sept, del 5) skrev jag om folk som röstar för att blockera SD och vad det säger om demokratin.
"På offensiven mot SD i valspurten" (DN)

Anti-riksdagsvalet del 11

2010-09-11T15:42:00.006+02:00

Vilket system är Systemet?

Att rösta är givetvis ett sätt att legitimera systemet. Men vilket system är det som legitimeras? Det demokratiska systemet? —Åtminstone i dess nuvarande skepnad.

Att vara kritisk betyder inte att man är emot folkstyre, fri åsiktsbildning och allmän rösträtt. Man är helt enkelt kritisk mot deras utförande. Att vara kritisk kanske innebär att man resonerar att fri åsiktsbildning avstyrs genom dagens representationssystem och valprocess.

Vad är vårt valsystem?

—Det är ett teknologiskt räkenskapssystem.

Det vore en inbillad föreställning att tänka att valen är "connecting people". Valen samlar oss inte utan håller oss isär som mätbara samhällsatomer. Allmänna val är det moment då samhällskaraktären tydliggörs: alla ska vara på plats (tillsammans och separat), var och en ska reduceras till en avskild kvantitet.

Istället för egentligt sam-hälls-inflytande, åsiktsutbyte och åsiktsbildning, som till exempel dialog kring vad det är man faktiskt gör när man röstar och vad man röstar för, tenderar vi mot en förutbestämd röst inskickad och räknad i förtid.

771.400 tusen svenska väljare har redan förtidsröstat idag (12:e september, vilket är 1 in 7 väljare). Det tyder på en ökad självavskärelse från sam-hället, meningsutbyten och avstånd ifrån det o-be-räkneliga.

Att förtidsrösta är ett sätt att stänga av den sista minutens skandalpunktering som leder val åt oväntade håll. Det kan betraktas som en besvikelse att dessa ofta ytliga skandaler avgör valresultatet men utan dessa oberäkneliga händelser försvinner den oförutsägbarhet som demokratin grundas på. Minskad möjlighet för stokastisk åsiktsbildning utgör ökad åsiktsdeterminism. Men det kanske är rätt åt oss: ett atomiserat samhälle och en atomiserad samhällsbild för med sig en individ- och samhällsdeterminism.

Risken med att acceptera inflytande från oförutsett håll fram tills den 19:e är att hålla sig öppen. Öppenheten hotar det förutbestämda. Utan öppenheten stängs åsiktsbildningen ner i förtid. Utan denna möjlighet till åsiktsjämkning tar valen plats innan valprocessens slut.

Vi är mer avskärade från våra grannar och sam-hället än någonsin tidigare. Vi är mer isolerade än någonsin tidigare. Våra mobiler och förtidsröstningar för oss inte närmare varandra som sam-hälle. Förtidsröstningen utan särskilda skäl och åsiktsdeterminismen är maskiner som gynnar en växande avpolitisering och avdemokratisering av sam-hället.

—Men oavsett är det ändå det rationella valet att rösta. Det är ju demokratiskt trots allt och det borde vara självklart att man inte vill stå i kö på valdagen.

—Vad menar du med rationellt? Vad menar du med självklart? Vad är det för slags rationalitet du förespråkar? Vad är det för slags val du syftar på?

"Non-voting" (Wikipedia)
"Förtidsröstandet slår rekord"
"Förtidsrösta" Valmyndigheten. (2010-09-12 00:05:15 var det 771.399 som hade förtidsröstat)

Uppdatering: 2010-09-19 05:14 hade 2.178.425 har förtidsröstat.

Anti-riksdagsvalet del 10

2010-09-11T00:39:00.014+02:00

A är inte B. En är inte många.

Politisk representation är alienering. En kan aldrig representera många – förutom i det osannolika fallet att de många är eniga, men när har nio miljoner svenskar varit eniga?

För att individen oftare blir exkluderad från, än inkluderad i, sina representanters handlingar, tar denne avstånd ifrån valsystemet. Individen examinerar det eller väljer att inte rösta och istället engangerar sig politiskt. Genom politiskt engagemang får individen möjlighet till överblick över ett faktiskt inflytande, ett 1:1-förhållande till sin makt, istället för en felaktig förhoppning om möjlig maktförskjutning genom valsedlars magiska formler.

Detta är alltså ingen kritik av den form av politisk representationen vi har idag, utan det är en kritik av politisk representation över huvudtaget.

Det är inte en fråga om vad representationen represententerar utan hur och var: sällan och med motsägelsefulla resultat som oftast motverkar individen eller allmännyttan.

Svenska ord för representant är ställföreträdare och ombud. Dessa ord tydliggör förhållandet mellan det uppdrag ”representanten” har och det fullmäktiga bemyndigande som denne får genom demokratins maktförskjutning.

Ombudets anspråk på att uppträda i egenskap av ombud för de många är med andra ord ovederhäftigt. Med detta i åtanke kan individen i nästan varje sakfråga, anklaga alla sina demokratiska ombud för jäv.

Valsystemet utgör på så sätt ett samhällssjälvbedrägeri. Väljarna bryts ned till meningar, slagord, politiska beståndsdelar. Ombuden ställs upp som representationer därav. Valsystemet gör väljarna till meningsföremål och förutsätter att ombuden kan träda i väljarnas ställe och lägga bud om dessa människor som föremål i politiskt sammanhang.

Ännu igen. Problemet ligger inte i hur representationen sker, utan att representationen sker. 1 är inte lika med 25.800 – som det ska vara hos ombuden i Sveriges riksdag.

Motåtgärden: föreståelse för valens falska plikt och bejakande av individens följdriktiga plikt att agera politiskt. Istället för ställföreträdare, träd fram och utreda.

Mer:

Rödgröna väljare spår valförlust
Många redo byta block

Anti-riksdagsvalet del 9

2010-09-10T23:41:00.009+02:00

Den tunga tystnaden.

Ett sätt att ställa krav på, och uttrycka en allvarsam röst till politikerna är genom att sluta rösta.

Om man tror att det är möjligt att bojkotta Israel, Ryssland och USA genom att ändra sina småköpsvanor, om man tror att det är möjligt att påverka miljön genom att sortera sina hushållssopor, om man tvivlar på partiernas inverkan och systemets riktighet, varför inte sluta stödja politikerna för att klämma åt dem?

— Jaha! Du erkänner att en röst väger något. Även en blankröst har inflytande säger du nu.

— Du missförstår. Delvis gäller det här den som ifrågasätter de nuvarande politiska möjligheterna att hålla individens intressen eller allmännyttan i sikte. Framför allt gäller det en framtida stor mängd icke-väljare som sänker valdeltagandet till en oacceptabel nivå.

Anti-riksdagsvalet del 8

2010-09-09T10:46:00.004+02:00

Varför röstar du?

Vad tänker du att du och/eller samhället ska få ut av det?

Är dina förväntningar rimliga?

Mer:

Rösta blankt (blogg 2010)
"Why I choose not to vote in our present system" (Bradley Lehman, essay 2001)
"To Vote, or Not To Vote" (Rosemarie Jackowski, essay 2008)
"Nine Reasons Not to Vote" (Angry White Kid, blog 2004)
"Därför röstar jag blankt" (Candy, blogg 2010)
Röstfördelningen, Val i Riksdagen
"Tro inte på valfläsket - rösta blankt" (Curt Mårtensson, 2010, Gotlands tidningar)
"Det är fullständigt meningslöst att rösta blank" (blogg, 2006)
"Prognos för Nationen – år 2013" (Frank i Skogens blogg)
"Why do we vote?" (blog article)
"Political Representation" (Stanford Encyclopedia of Philosophy, article)
"The Free Rider Problem" (Stanford Encyclopedia of Philosophy, article)
Mer:
"In Our Democracy, Everyone is an Idiot" (Chris Georges blogg New Kind of Mind)

Anti-riksdagsvalet del 7

2010-09-08T13:11:00.014+02:00

...i stil med Sokrates i Staten (Bok V): Valresultatets ogiltighet på grund av majoritetsstyre.

Vissa väljare gör sina val utifrån fakta, vetskap eller kunskap om vad valet gäller.

Andra väljare gör sina val utifrån vanföreställningar, ignorans eller okunskap om vad valet gäller. De utgår ifrån ogiltiga saker, förhållanden som aldrig varit i fråga.

Majoriteten (man) grundar sina val på sina åsikter, övertygelser och tro om vad man förmodar valet gäller. Man röstar varken på det som är giltigt eller ogiltigt, utan man röstar på vad man tror saken gäller.

Detta är för övrigt ytterligare ett skäl att ta sig en funderare över valsystemets postreligiösa funktioner.

* * *

Mer info (diverse infallsvinklar):

"Är majoritetsstyre demokratiskt?" (Bo Duvmo, blogg)
"Varför jag inte röstar på ödlor" (Joakim Kämpe, blogg)
"The Undemocratic House" (blog)
"Hur kan vi rädda vår frihet"
"Bevaka monarkin bättre" (Mats Wiklund, blogg)
"Här klassar C-väljarana" (Aftonbladet)
"Fyra perspektiv på demokrati" (Björn Axén, blogg)
"Alla utspelen lyfter FP" (DN)
"Kolla var du står inför valet" (DN)
”Var femte moderat väljare beredd att stödrösta i valet” (DN)
"Spelet bakom de politiska kulisserna" (DN)
"Klart övertag för alliansen" (SvD)
"Valkompassen 2010" (SvD)
Contemporary debates in political philosophy. Thomas Christiano and John Christman, eds. Excerpt: "Many citizens who exercise the vote in democracies are morally lax in that they allow themselves to vote for policies that suit their interests and prejudices even when their own practical reasoning rightly signals to them that what they are voting for is clearly morally wrong. Many citizens who exercise the vote democracies are less competent, well-informed and reasonable judges than the minority of citizens who are well above average in these respects, so that when faces with subtle policy issues involving complex determinations of moral right, the bulk of citizens predictably goes wrong and votes for rights-denying policies when the morally competent get it right and do not vote for rights-denying policies." (pp 206-207)

Riksdagsvalet 2010 del 6

2010-09-07T14:33:00.010+02:00

"Man ska rösta för att det är ens rättighet och för att alternativet till demokrati är sämre. Demokratin är det bättre alternativet för att majoriteten styr."

Rättighet är inte samma som skyldighet. Resten är ett cirkulärt argument, som tyder på en intellektuell nervositet hos den som säger så. Att demokrati är bättre bevisas med stöd från demokratins grundpostulat: att majoritetsstyre är av högsta värde för samhället.

Jag resonerar att en demokratisk offentlighet behövs för personlig frihet, rättvisa och fritt tänkande. Dessa tre saker främjar varandra (jag sparar det resonemanget för en framtida artikel). Det blir dock snett om man reducerar det demokratiska systemet till en värdefråga. Man begår ett misstag om man tror att demokrati i sig främjar frihet, rättvisa och fritt tänkande. Om man dessutom granskar Sveriges nuvarande demokrati ser man att rättvisan hamnat i skymundan på grund av besinningslöst ökad materiell frihet.

Om demokratins sista försvarlinje är att den är "bättre" har vi kommit fel, antingen i argumentationen eller i samhällsutvecklingen.

Vad är bättre med demokrati om vi röstar för att vi cirkulärt tycker att det är av högre värde? Vore det inte bättre att rösta på det rätta eller det sanna?

Röstar vi för att göra det minst dåliga valet?

Eller röstar vi för att göra det rätta valet?

Riksdagsvalet 2010 del 5

2010-09-06T15:15:00.002+02:00

"Man får rösta så att Sverigedemokraterna inte kommer in i Riksdagen."

Det här har jag hört och läst många gånger under sommaren och förhösten. Mer skrämmande än att SD skulle komma in i Riksdagen är just detta argument.

Argumentet uppstår ofta i diskussioner som rör vid den vanligt förekommande insikten att det inte längre verkar finnas legitima partier som representerar allmännyttan eller ens egna intressen. Ändå får man släpa sig fram till vallokalen och rösta för att göra blockad mot något sämre (SD).

Hela tankegången är ett utomordentligt bevis på att våra demokratiska institutioner inte håller sig förankrade i samhällets egentliga och långsiktiga behov. Varken politikerna eller väljarna är nöjda med systemet och få orkar göra någoting åt det. Ty man föreställer sig att felet är en ofrånkomlig sak.

Det är som om vi har blivit så svaga i sinnet att vi varken avlivar eller botar det sjuka djur som står under vårt beskydd. Istället njuter vi av djurets förlängda sjukdom. Vi har politisk dystymi — vi uppfattar sjukdomen som en del av samhällets natur.

Svenskarna inte så rädda som SD tror
Samarbete för att stoppa SD

Riksdagsvalet 2010 del 4

2010-09-04T13:55:00.003+02:00

Hur långt kan man gå med det här argumentet, att en enskild röst inte påverkar valresultatet? Det måste väl vara så att det inte gäller mindre samhällen, eller?

På grund av samhällets storlek har det varit oundvikligt att de flesta idisslat insikten att en röst inte betyder något. Det är på grund av detta att flera struntar i att rösta. Det är också därför man uppfattar det som en bagatell när man glömt rösta eller när man inte hunnit till vallokalen på valdagen.

Om man visste att den egna rösten hade egentlig påverkan skulle inte den här tanken om röstens meningslöshet uppstå på detta sätt. Man undviker nog detta i mindre samhällen, eller i de fall man tagit saken i egna händer och fuskat med valresultaten såsom flera svenska politiker har gjort genom åren.

Riksdagsvalet 2010 del 3

2010-09-03T15:08:00.003+02:00

Varats olidliga lätthet. Många resonerar att det är meningslöst att rösta eftersom den stora mängden väljare gör en enskild röst obetydlig. Man vet att om massorna går ut och röstar som de brukar göra kommer min enstaka, avvikande eller genomtänkta röst inte att påverka resultatet.

- Jo, men om alla tänkte och gjorde så..., svarar de som röstar.
- Men alla tänker inte så och jag räknar med det. Om alla tänkte så skulle jag rösta för att se frukten av mitt val.

Med andra ord, varför ska jag låtsas som att det är meningsfullt att anstränga mig för att påverka något som inte ger mig möjlighet till påverkan? Vad är meningen med att bevittna Gud i kyrkan, ett hus som redan i sig självt förutsätter Guds existens?

Meningen finns väl i att bekräfta illusionen om ett fritt val. Det är ett spektakel, precis som ”Hallelujah, I have seen the the Lord!”

Den matematiska och individuella meningslösheten i att välja bortser vi ifrån därför att demokratin bekräftas med en illusion: you are a unique and individual snowflake och din röst behövs. Genom spektaklet av demokratisk påverkan och valdeltagande erhåller individen känslan av inflytande och delaktighet, vilket är viktigare än bevisbart inflytande.

Om du inte röstar visar du att du är för skarptänkt för att falla för ett sådant upptåg. Du visar att du vet hur långt ditt inflytande sträcker sig. Du väljer att påverka den synliga världen istället för den imaginära.

Riksdagsvalet 2010 del 2

2010-09-03T14:22:00.019+02:00

I ord som sägs vara Churchills: “The best argument against democracy is a five minute conversation with the average voter.” (Det bästa argumentet mot demokratin är ett fem minuters samtal med genomsnittsväljaren.)

Man kan inte lita på medborgarnas politiska kompetens. Medborgarna har rösträtt men få är politiskt bildade, politiskt informerade eller ens tillräckligt samlade för att fatta ett intelligent val om vilka som bör förvalta miljonertals människors liv, ekonomin, krigsstyrkor och så vidare.

Dessutom påverkas nästan alla väljare av:

a) vana (partiet de röstade på i senaste valet, partiet vännerna röstar på, eller partiet arbetsgivaren uppmanar de att rösta på)

b) ytliga förklaringar och/eller retorik (sådana retorisk knep och logiska fel som förekommer i tidningarna, på TV och internet, i barsnack och på valaffischerna).

Det är en fritidssysselsättning, ett arbete utöver de flestas arbete, att bli en informerad och ansvarig väljare. Varje oinformerad röst slår ut rösten av en medborgare som gett större omtanke till sitt val. Rösta inte om du inte känner till ditt valda partis program och inte känner till partiernas ställning på alla viktiga frågor.

Riksdagsvalet 2010 (Swedish General Election 2010)

2010-09-02T15:47:00.016+02:00

Swedish Election Basics. Sweden is preparing to vote on September 19 for the mandate period 2010-2014. The sitting government is a right-wing coalition opposed by a left-green coalition. As of September 1 Swedes were allowed to vote in advance. Those who did may read my posts and perhaps reconsider their choice.

What to Expect. Until the elections are over, I plan to make frequent, short posts (in Swedish) about:

a) Why you should not vote or

b) Why I question the intentions of voting in most general elections.

Since most are preparing to vote perfunctorily, I choose to question the means and aims of voting. I think the act of voting was established as one of the fundamentals of democratic society and that it requires more conscience than I see invested in it. For that reason, I suggest each voter contemplates the effect and purpose of voting, as well as what psychological functions it fills.

På svenska. In order to specifically address the Swedish public, my posts will be in Swedish. If you would like to translate them to English please use Google translate. Note though that I have several difficult issues to deal with at the moment and I have also just lost a friend. So please excuse me if I do not post every day as hoped.

Let's begin by drawing a tanget from my article from June 15, 2009:

Riksdagsvalet 2010. Anteckning 1. 2.9.2010.

Genom alla tider har människan trott på det för vilket bevis uteblir. Till exempel individens inflytande på demokratiskt valda regeringar.

De som tvivlar på sitt inflytande och därmed demokratins äkthet, slår alltså vad om demokratins vägledande sanning (individens frälsning) när de röstar. Den franske filosofen Blaise Pascal slog ett likadant vad om det osynliga, om Gud (och därmed individens frälsning).

Precis som Pascals gudstro bevisas röstningens politiska giltighet genom att förmoda att det vore bra i fall min röst hade något inflytande. Kruxet är att du, väljaren, vet att din röst egentligen inte har något inflytande bland miljontals andra röster. Och med tanke på valfifflet som upptäcktes i Stockholm i år, vem är säker på vad som händer med rösterna i vilket fall?

Demokratin såsom statsskick är ett majoritetsstyre grundat på röstfiske. För att locka till sig troende fiskar politiker med enfråges politik, precis som Pascal fiskade med sin enfråges teologi. Man fångar oreflekterande undersåtar med vaga räddslor och hot om utebliven frälsning. Detta leder i sin tur till fler intäkter till kyrkan och sittande partier, därmed förstärkt orättvisa och ökad vanmakts-/kugge-i-samhälsmaskineriet-känsla.

Att rösta som nästan alla jag känner gör (när man inte tror på eget inflytande) är att säga upp självständigheten. Man skjuter ifrån sig konfrontationen med samvetsfrågorna. Man tänker att det kan löna sig att rösta i fall det visar sig rösten har någon påverkan, men man vet att den inte har det. Det är precis som Pascal — jag tvivlar på gud, men jag får väl bete mig som om jag gör det i fall det skulle visa sig att himlen finns.

Att rösta när man inte tror på det demokratiska valsystemet är alltså fegt, förljuget och moraliskt förkastligt. Att rösta ”för att” är en intellekts- och integritetssjälvstympning som borde inte förekommande hos en befolkning med allmän rösträtt.

This time I've included an English translation: In all times man has believed in that for which there is no evidence. For example, the individual's influence on democratically elected governments.

Those who doubt their influence and thereby democracy's authenticity, choose to wager on democracy's guiding truth (the individual's salvation) when they vote. The French philosopher Blaise Pascal also wagered on the invisible, on God (and thus the individual's salvation).

Just as Pascal's belief in God, the political validity of voting is proven by assuming it would be good in case my vote had some influence. The crux is that you, the voter, know that your vote really has no influence among millions of other votes. And thinking of the voting scandal in Stockholm that was recently discovered, who is certain what happens with their votes anyhow?

Democracy as a form of government is a majority rule founded upon vote peddling. To attract believers, politicians fish with one-liners, simple question politics, just like Pascal fished with his one-question-theology. They capture unreflecting subjects with vague fears and threats of unfulfilled salvation. This in turn leads to greater income for the church and sitting parties, likewise strengthened injustice and increased feelings of powerlessness and the sense that one is just a wheel in the societal machinery.

To vote, like nearly everyone I know does (i.e. when you don't believe in your own influence) is to abdicate your independence. You transfer the confrontation with questions of conscience over to a mechanical act. You think that it is worth it to vote just in case your vote turns out to have some influence, yet you know that it doesn't. It is just like Pascal - I doubt God's existence, but I'll just have to act like He exists in case Heaven exists after all.

As such, to vote when you do not believe in the democratic voting system is cowardly, dishonest and morally reprehensible. To vote "just because you should" is self-mutilation of your integrity and intellect. It should not occur among a population with universal suffrage.

More info:
For more information on the Swedish political system you might want to read my previous articles The Only Party to Throw Your Vote Away On (June 15, 2009) or "Back to the Future: Folkhemmet" (July 19, 2009).
Swedish General Election 2010 (Wikipedia)
Elections in Sweden (Wikipedia)
Valmyndigheten
The Only Party to Throw Your Vote Away On ("Notes from the North", 15/6/2009)
Broadcaster agrees to air new far-right party ad (The Local)
Party leaders, not issues, will determine election (The Local)
Berätta varför man ska rösta (Vad jag gör? - Navid Modiri / blogg)
Del 1045: Att rösta eller inte rösta (blogginlägg)
Att rösta eller inte rösta? (Fria Tidningen)
Att rösta eller att inte rösta

Denmark's New Tourism Campaign

2010-03-05T11:37:00.003+01:00

"Denmark Introduces Harrowing New Tourism Ads Directed by Lars von Trier". Check it out here:

http://www.theonion.com/content/video/denmark_introduces_harrowing_new

2010 Reading Challenge (100+ books)

2010-01-01T12:10:00.117+01:00

See below for a list of the books I've read so far.

Notes: I made it! (27/12-2010)
* Not included in the list are about 45 books I began reading but never finished.
* Local libraries bought in 8 of the books I read.
* 93 of 100 books were library loans.
* Only 6 of the books I bought (two of which I bought in 2010, the other 4 were already on my shelf waiting to be read).
* 1 book was a present given to me in 2009.
* 2 books were rereads.
* No audio books, eBooks, manga.
* 28 nonfiction
* 12 poetry
* 9 graphic novels
* 1 play

-Did you manage to digest all these books?
-I didn't study all of them and some of them I needed only to read unswervingly for the texture to stay with me. Some were short-lived entertainment while others took several months to read as I took notes and read them parallel to the other books. So I feel I digested all the books, and the ones I took most seriously I made sure to digest most meditatively. Some of my favorites from this year: Bukowski, Vonnegut, Cormac McCarthy and Sir Gawain and the Green Knight. However these favorites, like Bukowski, weren't necessarily the books I spent the most time and thought on.

What I have read:

102. Under Milk Wood Dylan Thomas

101. Song to Myself Walt Whitman, Stephen Mitchell editor

100. Sweeney Astray – A Version from the Irish Seamus Heaney

99. Numera negerkungen Kevin Frato

98. The Dharma Bums Jack Kerouac

97. Unrecounted—Poems G W Sebald

96. Der Schrank Olga Tokarczuk

95, Here, Bullet Brian Turner

94. Polyglot – How I Learn Languages Kató Lomb

93. God Bless You, Mr. Rosewater Kurt Vonnegut

92. A Struggle for Power Theodor Draper

91. Det stundande upproret Den osynliga kommittén

90. Mindfucking: A Critique of Mental Manipulation Colin McGinn
Rich subject but the book - an anxiously formulaic concept analysis of mindfucking. Options: consider it a well-written Wikipedia article or a lengthy etymological study. Ultimately superficial, tedious and mediocre. Though it might get the undergrads and stuffy professors riled. Is this analytical philosophy's attempt to make up for ground lost to Slavoj Žižek?

89. Timbuktu Paul Auster
Pleasant keen sensitive tale that I've waited for the right time to read. I think the dog's ratiocinations were both perceptive and well-done, but Auster should have explored the dog's sense of smell and touch (tongue/mouth?) more, rather than focusing on visual schemes. As such the reader could have better delved more into the dog's lifeworld and also gone further into the unadulterated otherworld the book explores.

88. Die Grundlagen der Arithmetik Gottlob Frege

87. Tidens historia Trond Berg Eriksen
Popular historical science with a poetic language and deeply philosophical tendency.

86. The Pleasures of the Damned Charles Bukowski
Bukowski may be "the laureate of low life", more so he is a crisp psychoanalyst with much insight on man's maladjustments to civilization.

85. Slaughterhouse V Kurt Vonnegut

84. Reading Novalis in Montana Melissa Kwasny

83. Hamlet William Shakespeare

82. Privatliv Torbjörn Tännsjö

81. Drömmen om verkligheten Marie Lundquist

80. De dödas bok Marie Lundquist

79. Cat's Cradle Kurt Vonnegut

78. On the Origin of Stories: Evolution, Cognition and Fiction Brian Boyd

77. The Curtain: An Essay in Seven Parts Milan Kundera

76. Timequake Kurt Vonnegut

75. Förlossningen Måns Wadensjö

74. The Republic Plato, translator Tom Griffith

73. The Clouds Aristophanes

72. Fara vill Elin Ruuth
"Utvecklingsroman".
Självförsjunken utvecklingslöst diarium.
Det bästa - blåögdheten.

71. Flyktingsamtal Bertolt Brecht

70. Skulle jag dö under andra himlar Johannes Anyuru
Författaren borde skaffa substans.
Alltså. Försöker ta fasta på meningslösheter och längtan. Meningslösheterna tar fasta på bokens längtan istället.
Skriver deklarativa meningar. Utan subjekt. Läses så. En till kommer precis efter. Istället börjar den tredje med adverb. Ibland. Fett lovande. Typ. Not.
Orientalisk spaning på förundran som flytt. Förortstristess som gölat sig och flytt till utlandets spänning. Ibland något annat. Typ Amy Hempel. Typ Leipzigskolan. Typ klirr i kassan för Norstedts. Författaren ler för sig själv. Hans leende. Ett tomrum. Ett bultande gap med berättartunga som slickar på Europas dekadens. En maskros som vill smeka himlen från en betongskreva på Hisingen.
Det bästa med den här - ömheten.

69. Moder ord: noveller Blandade författare

68. En fabel skriven på stenar - dikter Marie Lundquist

67. Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem – En guide om filtrering av innehåll på nätet Anders R. Olsson

66. Om begagnandet av elden Lars Gustafsson

65. Democracy: A Beginner's Guide David Beetham

64. The Clown Heinrich Böll

63. När seklet var kort Bohumil Hrabal

62. The Year of Magical Thinking Joan Didion
Sträckläsning. After a third it lost my deep attention though. Too many facts, too many choruses of these facts, too many details...or too few? The repetition of names, places, dates, medical records, the words of doctors and loved ones.... I recognize this regurgitative compulsion, this need to confirm facts, go over the events, come up with alternative scenarios, understand the cause, as if the trauma could be solved or prevented by this act.
For all the talk of not enough giving into self-pity, the book is itself much what the author defines as self-pity. On the other hand, I felt the book was weakened by its investigative rigor that dried up any spurts of self-pity as I previously knew it and expected to find as soon when she first mentioned it. The juicy self-pity that seemed to be flowing out of certain puncture wounds in the fact-driven memoir was quickly dessicated. It was quite exciting, this build up of a person who has suppressed death anxiety so deeply, and to what extent the human mind, especially in mediated society, is willing to go in order to control the details. A year of magical thinking: Leaves one thinking not that the abberations of normal thought, the distortions of expecations and the expectations of the returned husband were magical, but that the obsessive quest for facts was the magical thinking, the trauma that had dialated into an obessive delusion and which, I and most people should recognize.

61. God is Not Great: How Religion Poisons Everything Christopher Hitchens
Hitchens is better live.

60. Tittut! Tio nya svenska författare Ink bokförlag 2001

59. The Irredeemable Ant-man, 1 v. Kirkman, Hester, Walker

22/8-10 Sir Gawain, Hrabal (Too Loud a Solitude) and McCarthy (The Road) are probably the best reads so far.

58. The Dream Life of Sukhanov Olga Grushin

57. Women Charles Bukowski

56. Deutschland: Ein Wintermärchen Heinrich Heine

55. Tyskland – en vintersaga Heinrich Heine

54. Journey to Ixtlan: The Lessons of Don Juan Carlos Castaneda

53. Fragment Novalis, övers. Daniel Birnbaum, Anders Olsson

52. Danger on Peaks Gary Snyder

51. Brevarium Novalis

50. Delta: antologi Skurups skrivarlinje 2008

49. Pulp Charles Bukowski

48. En alltför högljudd ensamhet Bohumil Hrabal

47. Mocking Bird Wish Me Luck Charles Bukowski

46. Post Office Charles Bukowski

45. August och jag Anneli Furmark

44. Laiyna 2 – Det förlovade landet René Hausman, Pierre Dubois

43. Med vänlig hälsning Sara Granér

42. Factotum Charles Bukowski

41. Ham on Rye Charles Bukowski

40. Slouching Towards Nirvana Charles Bukowski

39. Salt Mark Kurlansky

38. Arabia : a journey through the labyrinth Jonathan Raban

37. The Dream Drugstore J. Allan Hobson

36. Writings on Music: 1965-2000 Steve Reich & Paul Hillier (editor)

35. Grammatica obscura Nanok
Visst är den obskyr. Men grammatica? Snarare logorrhea obscura. Mer känsla på metafysisk nivå än teser och berättelser. Schizofasi riktad mot sin egen högtalare. Varför skulle läsaren vilja slösa bort sin tid på självupptagen förkunnelse? Kanske för att denne gillar slingergångna konststycken.

34. The Superorganism: The Beauty, Elegance, and Strangeness of Insect Societies Bert Hölldobler and E. O. Wilson

33. Biocentrism: How Life and Consciousness are Keys to Understanding the True Nature of the Universe Robert Lanza with Bob Berman.
The axioms of biocentrism are repeats of Locke, Kant, idealism and the basic tenets of quantum physics. In the end it leaves its very question of consciousness untouched: How does a universe that is only mental phenomena create a description of itself that is more than a mental phenomenon/a true explanation of reality? I also find it interesting all the pokes the author makes a New Age ideologues and yet through the chapters reveals himself to be one. Most of the axioms of biocentrism are "proven" with anecdotal evidence or drawn from possible implications of quantum experiments, thought experiments and death anxiety. (Death anxiety is the real KEY to why physicists would want to put human consciousness at the center of the universe). How can we test this theory? As we see in the book Lanza does not set up biocentrism as a theory for him to prove or demonstrate, except by saying, as he repeatedly does "biocentrism clearly solves this ancient problem..." Not much of a dilemma for the author in other words. In the end he does not prove that consciousness is reality, but that it creates reality as humans know it - he even discusses how there are phenomena that are mind independent (e.g. a sound vs. air fluctuations). Nothing new here really. I don't feel this book provides anything substantial. In my opinion: bad science, bad philosophy, typical theology.

So far this year I've read much fewer books than usual. This challenge has challenged my relationship to reading - new perspectives.

32. Jakten mot nollpunkten: en roman om mig själv Carl Johan de Geer.

31. Nostalgia Mircea Cărtărescu

30. Meditationer: en filosofisk bilderbok Lars Gustafsson

29. Här är allt så perfekt: 23 politiska samtidsreportage Niklas Orrenius

28. I've been captivated by and exploring music lately, so my reading has slowed down. Latest work: Lucius Annaeus Seneca the younger Four Dialoges (De Vita Beata, De Tranquillitate Animi, De Constatia Sapientis, Ad Helviam Matrem de Consolatione), edited by C.D.N. Costa, bilingual edition. Excellent philosophy.

27. The Sandman V: A Game of You Neil Gaiman
Sandman's been slowing down my reading; had lots to do otherwise though. I think I'll return the rest of the books in the series instead of pulling through them. 1 started off interesting, 3 was good; 2, 4 and 5 had moments. I've never been a strong comic reader though. Maybe I not only don't get The Sandman, but the medium as well.

26. The Sandman IV: Season of Mists Neil Gaiman

25. Sult Knut Hamsun

24. The Road Cormac McCarthy.
Glimmeringly bleak and ontological and great.

23. Sandman III: Dreamcountry Neil Gaiman
Getting better...

22. The Sandman vol II: The Doll's House Neil Gaiman

21. The Sandman vol I: Preludes and Nocturnes Neil Gaiman

20. In Cod We Trust: Living the Norwegian Dream

19. Det fromma eländet Frans Eemil Sillanpää, övers. Hagar Olsson

18. Lomonosovryggen Gunnar D. Hansson
Kall och torr. Barkig, väldig. Som vanligt utforskar Hansson det som inte ryms i dagens poesi och prosa - blir kanske ännu bättre, tydligare på denna färd. Utforskar (som Edward Abbey, Annie Dillard, Thoreau) framtiden, utkanten, historien och genus, samtidens ontologi, det väldiga ingentinget/ingenmanslandet där associativa medvetandet står ordalöst; till hågen kommer ej ett dyft. Som "förste" svensk att upptäcka detta oerhörda ingentinget, som får svindel inför den existentiella illusionen av evigheten och avskildheten.

17. Hiltu och Ragnar Frans Eemil Sillanpää, övers. Hjalmar Dahl

16. The Temptation to Exist Emil Cioran
Tenebrous, zealous, anxious, distressed plunge into lives and deaths of man, people, nations, civilizations, literature, ideas. Vacillates between convoluted and vapid to judicious, perceptive and discreet. "If you have not resolved to kill yourself, there is no difference between you and the others, you belong to the faction of the living, all--no matter what their convictions--great believers. Do you deign to breathe? You are approaching sainthood, you deserve canonization..." (p. 221).

15. Tropic of Cancer Henry Miller
Honey down the gullet. Shit spurt elations from the crown of the head. A seedy (Thoreau) in Paris, the city. Something easily forgotten, a tale of 'little deaths', what's too easily forgotten, neuroses; revelry in language.

14. Everyman Philip Roth
First half I was bored with the mediocre depiction of death for mediocre men. Not bleak, not juicy, just flat. Meeting the inevitable alone, fearing the inevitable as if it were avoidable ("He was no more, freed from being, entering into nowhere without even knowing it. Just as he'd feared from the start.") Despite the strong themes of sex and death I felt indifferent - continued reading only to catch glimpses of who Roth is. The characters' superficial confrontation with death, memory, experience, denial, eroticism, the ups and downs of life, reflects precisely Roth's confrontation in the text. In other words, the restricted and emotionless narration with tediously stupid characters was (probably) intended for effect - the effect so strong it enveloped the narration. Roth, this book... considered award-winning, excellent American writing. With propaganda like that for books like this, no wonder there is so little interest for literature in America.

13. Down and Out in Paris and London George Orwell
Not much's changed in eighty years - when looking into society's alleyways between the high rises of high standard. Funny, wound-needling, investigative and socially aware. Sensible voice. Exegetic work. Relevant today as we move further away from the progress of the Post-War Period and enter a world that seems all the more like the dirty, insecure world of gaps, gates, gluttony and greed in the Interwar Period.

12. Ice Anna Kavan
Uncomfortable reading, due unexpectedly enough to structure and style rather than subject. Mission accomplished or failed? Although you come into the innermost thoughts of the main character, just because of that, their isolation from one another, from the world, become clearer. The cold distance between thought and thought, will and action become vast and cool as the emptiest space. A world gone insane with control; control as the measure to avoid the anxiety of death of the world. The characters are ice. World is ice. All is devoured by encroaching ice flashes after a global catastrophe: the catastrophe in our world parallel to the book's is our very birth. The language is icy, its images lit up with the light reflecting from a cold glacial world and the headlights of muscle cars and gunfire. "Reality has always been something of an unknown quantity to me" (p. 6). An exploration into sadism. The plot of the book as fractured and streaming as the ice-flows of the Arctic. In a doomed world, the reassurance of ones means of suicide are the only comfort: in a frigid world the only warmth is the cold steel of a gun kept at ones breast.

11. Ghosts & The Locked Room Paul Auster

10. City of Glass Paul Auster
Bought this one. Reread.
The very story mirrored in: "Americans have never lost their desire to discover new worlds" (p. 82).

9. Sir Gawain and the Green Knight translated by Bernard O'Donoghue
I bought this one. Brilliant. Best reading yet.
When the book and the tale of Gawain were all over
and the pages flattened for tender memory,
the man who'd read through it was brought to wisdom,
most certainly needing to read it again.

8. Döda paret och deras "vänner" av Joakim Pirinen
Morbid och munter. Överraskningsrik. Kiss och bajs. Fria associationer och träffande. Varit länge sedan jag läst en bok som fått mig att skratta så mycket och med så mycket förundran. Konst: alltid något mer, aldrig kan sammanfattas eller förklaras.

7. Min kamp (Bind 1) Karl Ove Knausgård (2009)
Den här boken har gett Norge litteraturfeber - schysst att den berör fortfarande, va? Tröttsamma diskussioner om litteratur alltid är sann och Knausgårds "litterära monument", "banbrytande projekt" och så vidare. Självutlämnande. Exhibitionist? Skulle jag våga?

En norsk arvinge till Proust eller Joyce. Banalitetens skald -- därför så många skandinaver födda ungefär samtidigt känner igen sig själva i boken? Man påstår att hans avsikt var att inte lämna några biografiska detaljer orörda (hur man nu gör genom litterära speglingar och gestalningar). Men när jag läste boken undrade jag var detaljerna och de djupa reflektionerna tagit vägen; mer trivaliteternas poesi (postmodernisms lyriska fulländning?). Kanske har jag svårt att komma in i den för att mitt känsloliv omfattar mer tumult än gemene norrman. Prosan flyter på ytterst bra - imponerad. Varför fortsätter jag? tänkte jag ofta medan jag läste. -Ja, du. Du har kommit så långt. Sen får jag erkänna att jag började läsa i boken på grund av all media hype kring den. Jag gillar att Knausgård tar upp dödsångest men jag gillar inte hur. Det förblir ett ofullbordat sidoprojekt (ett problem som han kanske ärvt från Proust i så fall?): i min läsning platt och ytligt. Jag skulle vilja att det återkopplas till boken som fenomen i sig. Till exempel: Varför skriver han? Jo, om den här sidan, den här volymen, det här verket blir färdigt/perfekt, kommer jag leva i all oändlighet. Det skulle jag tycka var "djupa insikter" och "berörende reflektioner" 'kring uppväxten, författarskapet och pappans död'. Överhuvudtaget: jag tyckte inte att den här boken var medryckande. Kanske får jag börja på bind 2. Is that where the magic happens? Å andra sidan har flera jag känner frågat mig varför jag ens läser samtida nordisk litteratur. :/

UPDATE (2010-1-25): Jag föreslår det följande - vi tar boken och dess möjliga läsningar till deras logiska konsekvenser. Kanske är det så att det geniala i det här verket är att författaren har gått från att vara en punktering i berättlese till *berättlesen i sig själv*. Är inte det en av de nödvändiga och följdriktiga horisonterna som vi nu kan se för stream of consciousness och självreflexiva tekniker? Är det dessutom så att vi bör läsa ”Min kamp” som en utveckling av berättaren 'som den vars omdöme sätts i fråga' till berättaren som 'den vars ifrågesatta omdöme som leder fram till berättlesen, blir berättlesen själv'? Sant, Knausgård förslår inte detta – inte som jag läser hans verk. Men är inte det så vi bör läsa det? Trots allt detta har boken bördan att fånga läsarna på ett ogripbart sätt (vilket jag inte känt av förutom i teoretiska perspektiv). Som sagt föreslår jag att vi tar oss bort från Norges folkkära läsning av ”Min kamp”, att vi tar oss bort från norrmännens förvirring kring vad som är fiktion och var som är biografiskt faktum. Vi får ta oss bortom Jan Kjærstads påståenden om de essentiellt fiktiva grunderna till 'självbiografiska romaner' [DN 2010-1-13; AP 2010-1-07]. Kjærstads kritik grundar sig i en omvärdering av norska läsare och kritiker – en omvärdering som ändå grundar sig i objektiva egenskaper hos litteraturen. Jag menar att vi ska tvinga vår förståelse/läsning fram till litteraturens inneboende möjligheter och implikationer.

Mer info:
DN 1
AP 1

6. The Rough Guide to Cult Fiction
Is what it says it is.

5. Kalender röd - levande av is av Ann Jäderlund (2000)

4. mörker mörka mört kristaller av Ann Jäderlund (1994)
Svenskan i sin melodiska och rytmiska fullkomlighet. Sinne för bildspråk/syn.

3. Aj människa - En liten roman om hjärnan, den olyckliga kärleken och Jarl Alfredius av Staffan Malmberg (2007)
Koncis, muskulös/minimalistisk prosa. Den moderna människans/svenskens/tidlösa neuroser. Diagnosticerar patient och psykolog mm. Berör PM-samhällets patologi. Komisk och satirisk. Förutsägbar men skön.

2. Galatea 2.2: A Novel by Richard Powers (1995)
Dry, "Talking heads". Lacking in sensory impressions; follows ideas instead of characters' existential ways and plot; stilted language; stiff and cliché metaphors. Did not find this pleasurable to read.

1. Dikter om kärlek redigerad av Kaj Attorps

Goal: read 100 or more books (not directly related to work) in 2010. The books should be loaned from a library when possible. Allowed: Audio, Re-reads, eBooks, YA, Manga, Graphic Novels, Library books, Novellas, Young Reader, Nonfiction, anything with an ISBN except novellas and books from the Bible.

Challenge begins January 1st, ends December 31st, 2010. More info here.

Happy New Year. Let the challenge begin...